Melinda är 13 år och har precis börjat på high school. Ingen av hennes tidigare vänner – eller någon annan heller, för den delen – pratar med henne längre.

Det har att göra med en fest i slutet av sommaren. Melinda ringde polisen, som kom och avbröt festen och omhändertog ungdomar.

Vad ingen vet är varför hon ringde.

Det får vi som läsare inte heller reda på förrän ganska långt in i boken, för Melinda vill inte tänka på det. Därför känns det egentligen dumt att avslöja det, eftersom antydningarna, undvikandet, det smygande obehaget är en så stor del av bokens struktur.

Samtidigt är det svårt att läsa något som helst om den här romanen, eller dess uppmärksammade författare, utan att komma in på bokens tema. Våldtäkt.

Laurie Halse Anderson var för mig en ny bekantskap när hon nu under våren tilldelades Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA-priset), världens finaste barn- och ungdomslitteraturpris. Jag hörde henne tala på Litteralund i slutet av april och blev begeistrad. Det var jag inte ensam om. Kön för att få böcker signerade varade i över en timme.

Anderson pratade en hel del om den censurvåg som drar genom skolor och bibliotek i ett alltmer polariserat USA. Där hör Säg något (Speak) till (anti-)favoriterna. Det verkar inte ens vara det sexuella våldet som är det främsta problemet, utan att ungdomar alls har sex (även om det alltså inte ens är frivilligt). Snacka om att skjuta budbäraren – vilket kanske bara är logiskt i ett land där rätten att bära vapen alltid tycks övertrumfa rätten till den egna kroppen.

Säg något kom ut i original 1999, och på svenska första gången 2001. Den har alltså dryga 20 år på nacken, vilket gör att den i en del praktiskt kanske kan kännas daterad för en ung läsare. I allt väsentligt tycker jag ändå att den fortfarande håller.

Det gör den i gestaltningen av trauma och hur man försöker leva med det, i skildringen av en oförstående skolvardag och de där glimtarna av vänskap eller verkligt engagemang som faktiskt gör den uthärdlig, och inte minst i Melindas återtagande av den egna rösten efter allt hemskt som hänt.