En sommarkväll 2001 sitter Mélanie och Clara i varsin stad och tittar på finalen i den första stora franska dokusåpan. För Mélanie innebär det startpunkten för en intensiv längtan efter att bli känd, för Clara är det något hon gör i smyg, eftersom ett sådant program är raka motsatsen mot allt hennes föräldrar står för. När de möts arton år senare är det för att Mélanies sexåriga dotter försvunnit under en kurragömmalek och Clara är utredare hos polisen.

I mellantiden har Mélanie lyckats med sin föresats. Hon är känd och, åtminstone som hon ser det, älskad av tusentals följare. Hon driver Youtubekanalen Happy med Kim&Sam där hennes barn är huvudpersoner men där hon själv tar allt större plats och intäkterna från olika samarbeten räcker till att försörja familjen mer än väl.

Redan från början står det klart att det inte står helt rätt till med Mélanie – hela hennes liv kretsar kring Happy med Kim&Sam men hon ser inte att den enda som är någotsånär ”happy” är hon själv. Eller gör hon kanske det? Det är en karusell som snurrar för fort och Kimmys försvinnande kan ha en rad orsaker – en kidnappning av ekonomiska skäl, en pedofil, någon ur familjens förflutna, en aktivist från en rörelse som vill befria influencerbarnen från deras gyllene fängelse, ett trick för att få uppmärksamhet från Mélanies sida – eller kanske något ännu värre?

Delphine de Vigan har ett särskilt sätt att skriva sig in i människors psyken, att hålla sig nära det som inte är som det borde vara, men här blir det ibland lite för mycket av schabloner och den kritiska hållningen till sociala medier och influencerbranschen känns mer som om den grundar sig på fördomar än kunskap. Samtidigt är det obehagligt att läsa om hur långt Kim och Sam går för att vara sin mor till lags – och hur det blir när de inte vill vara med längre.

Spänningsmomentet haltar en aning, samtidigt som det utgör en dramaturgisk motor, och det är mer intressant att fundera över sådant som föräldraansvar och vårdaransvar och hur brister i dessa kan ta sig uttryck. Hur hopslingrade välvilja och egenintresse kan vara. Hur behovet av bekräftelse och kärlek kan leda en vilse i en tid där man ser så mycket av andras lycka. Ändå är det som om det inte riktigt räcker ända fram.