I Ellen Strömbergs andra roman, Klåda, kastas vi rakt in under täcket där huvudpersonen, jag-berättaren Rebecka ligger och kliar sig. Klådan har henne i sitt grepp och attackerar alla delar av hennes stora kropp och den har hållit på över året. Vätskefyllda blåsor i ljumskarna, under brösten – överallt över hela kroppen. Rebecka kan inte sova. I stället pågår en strömmande, inre monolog i hennes huvud där hon ältar. När hon plågas av klådan tilltalar hon skorvarna, lidandena med ”ni” precis som om klådan var en tusenhövdad armé som drog fram över hennes hud. Allt sedan ”Det” hände.

Och vad detta ”Det” är – det får läsaren fundera på i närmare fyrtio kapitel, fyrtio nätter. Något har hänt som har lett till att Rebecka är sjukskriven från sitt treskiftesarbete som närvårdare (i Sverige undersköterska) på demensboendet Tallbacka.

Små ledtrådar läggs ut. Samtidigt lever Rebecka i en sorts letargisk vardag med små shoppingbestyr och vandringar i en småstad, eventuella kafébesök och så vidare. Sambon Mikael har ett arbete med bra lön och försöker upprätthålla normalitet: se på film, vara hjälpsam mot sin svärmor, vill skaffa hund, är noga med tandhygienen, drömmer om att resa till Bali. En sorts manlig trygghetsfaktor som även kan irritera.

Rebecka lever i finlandssvenska förhållanden. Många ord är finlandismer eller bara finlandssvenska företeelser såsom till exempel ”arbiskurs”, ”närvårdare” och ”sömnskorv”. Vi befinner oss någonstans i Österbotten eftersom det ibland hänvisas till ”Vasatrakten”. Miljöerna är vårdhem, radhus och småstad.

Det finns också ”moster Gun” som varit ”psykotisk” (enligt Rebeckas mamma) och haft stora sömnsvårigheter. Något klaffar mellan Gun och Rebecka – här kommer en mindre parallell historia in.

Men viktigast är nog Rebeckas grubblerier över ”Det” som har ett samband med Helena. Något har hänt men vad? Helena Sjöö, en aprikosdoftande, käck, medelålders arbetskamrat på Tallbacka. Är romanen Klåda en sorts thriller, deckare? Något är inte som det ska kring Helena. Varför dog hon och har Rebecka del i hennes död? Har Rebecka och Helena haft en kärlekshistoria? Eller möjligen bara sex?

I slutet av boken kommer vi något på spåren. En till hittas död. Kanske kan nu Rebecka få tag om sin tillvaro, komma ifatt sig själv och slippa sin klåda, plåga? Sin skuldkänsla?

Intrigen i romanen är något utdragen. Ibland har jag svårt att engagera mig som läsare i Rebeckas grubblerier. Stilistiskt är boken välskriven – många små pikanta detaljer och språkliga finesser – på samma sätt som debutboken Jaga vatten.