Du kan säkert minnas en sommar som känns oändlig. Som du ser framför dig när du blundar, som du känner i din hud när du tänker på den.

Så blir den sommar som Anna får vara med om när hon åker med sin mamma upp till orten där modern växte upp. Mamman ska rensa ut dödsboet efter sina föräldrar och Anna ska jobba i äldrevården. Men ganska snart träffar Anna Levi – killen som jobbar på macken, med tunna, bleka armar och en faiblesse för billiga, italienska skräckfilmer. De tar sig an sommaren tillsammans, med långa filmkvällar i Levis soffa och nätter på det nedgångna haket Grottan. Sedan träffar de syskonen i den mystiska, stora läkarvillan och de fyra dras till varandra som magneter: Sebastian och Sylvia osar rikedom och kulturellt kapital, Levi och Anna tycks locka med sin anspråkslöshet och avsaknad av polerad yta.

I en loj tillvaro, inbäddad i alkoholdimmor och en eskalerande värme, rör sig denna fyrklöver sedan med och runt varandra, först i den stora villan och trädgården, sedan ut i skogen, som vilddjur. Gränser tänjs på, relationer omdefinieras och verkligheten suddas ut mot drömmen. När sommaren går mot sitt slut och Anna lämnar platsen fortsätter hon med sitt liv. Men hon lämnar aldrig platsen helt bakom sig, sommaren som hon spenderade där lever kvar i henne som ett glimmande eko genom tiden och ingenting tycks kunna mäta sig med den.

Man kan lätt tänka sig att Broberg inspirerats av Den hemliga historien inför arbetet med den här boken – många av elementen känns igen: en lockande grupp mystiska intellektuella, ett anspråkslöst jag som välkomnas in i en ny sfär, moral som ställs på sin spets, blinkningar till finkultur och en genomgående, ödesmättad ton. Broberg har dock kryddat med egna detaljer som gör boken något mer egen: handlingen har förlagts till en liten fjällort i norra Sverige, med allt vad det innebär av nedgångna hak och egna karaktärer bland lokalbefolkningen.

Tyvärr räcker det inte för att få boken att lyfta. Genomgående upplevs ansträngningen med att göra syskonen till mystiska och ”djupa” karaktärer som krystad och klichéartad – greppet med att låta en svår och vacker ung man slänga sig med franska fraser i tid och otid känns lika gjort som att låta den svala, otillgängliga systern förhålla sig blaséartat till alla sorts sexuella kontakter.

Dessutom finns en otydlighet kring vad jaget egentligen tar med sig från den här sommaren: Vad är det som i slutändan ger den ödesmättade tonen i boken dess existensberättigande? Är det hur relationen till Levi blir? Eller det eventuella mordet? Eller vad de upplever i skogen? Alla dessa komponenter hade kunnat bindas ihop fint, men det landar i något som känns spretigt och ofärdigt.

Det är en lockande genre att skriva om dekadenta ungdomar och livsavgörande somrar. Tyvärr lyckas inte Broberg hitta ett tillräckligt eget och tydligt recept för att den här boken inte ska kännas som en blek kopia av andra böcker som behandlat samma tema, i tajtare och mer unik form.