Den som illa gör är Mikael Anderssons debut som författare. Kriminalromanen är första delen i serien Morden i Västerbotten.

En skolskjutning sker i Umeå. En tonårspojke hittas sedan död med ett automatvapen i händerna. Gärningsmannen, antas det, men det ska snart stå klart att det inte är fullt så enkelt. Kriminalkommissarie Roland Fransson tar sig an fallet tillsammans med kollegan Lisa Bengtsson och börjar en jakt som visar sig innehålla mer än de kunnat ana. Med oväntad hjälp från Rolands dotter Anna träder en mer omfattande och komplex historia än de någonsin kunnat ana fram.

Mitt första intryck av Den som illa gör är att jag gillar den. Tempot är från början högt och karaktärerna presenteras på ett sätt som gör att man omedelbart får en känsla för dem. I kombination med språket, som bitvis är både humoristiskt och tydligt västerbottniskt, blir det genast intressant. Det påminner en del om Anders Roslunds deckare.

Men – det finns tyvärr ett stort men – ju längre jag läser desto spretigare blir det. När jag lägger ifrån mig boken är det med känslan: vad var det egentligen som hände?

Väldigt mycket, är svaret. Kanske lite för mycket. Skolskjutning, förskingring av mångmiljonbelopp inom Region Västerbotten, en läkare med spelskulder, ett barn fött ur incest och en amerikansk journalist. Det känns som att jag precis tittat klart på en hollywoodrulle extra allt. Slutet bjuder på en twist som jag gissar är viktig för uppföljaren, men som känns så osannolik att hela boken tappar lite i trovärdighet.

Mikael Andersson är helt klart en författare som varken lider brist på talang eller på idéer, men skrivandet handlar ofta lika mycket om att välja som att välja bort. Personligen skulle jag därför önska att uppföljaren blir något mer sammanhållen och att Andersson skulle våga sig på att döda fler av ursprungstankens ”darlings”.