Antar att ni alla någon gång återvänt till en plats från barndomen och slagits av hur liten och oansenlig den känns. I minnet var det ett äventyrligt, magiskt och enormt ställe. Vid återseendet är allting förkrympt och magin försvunnen. Då kan det vara av vikt att stanna till och försöka återskapa magin. Att ta tillbaka det förunderliga. Med denna inledning dyker vi in i bilderboken När jag blir stor.

När blir jag stor?
När blir jag stor?
Jag är så liten!
När blir jag stor?

Huvudpersonen i boken sitter under en stol vid ett bord där två vuxna dricker kaffe. Hen kan nästan allt, men får inte. Hen vet vad hen vill men når inte. Att vara liten kan vara begränsande och frustrerande emellanåt. Då är det lätt att drömma om framtiden. När man är stor, ja till och med superstor. Då träden kommer att nå en till smalbenen. Då kommer alla att lyssna, och man får bestämma. Vara först och störst. Men samtidigt kan den som är så stor trösta och hålla de som är rädda i handen.

Men även om man är gigantisk så ska man få gråta hur mycket man vill. Så mycket att det blir översvämning. Man kommer att klara långt mer än ni tror ändå. Dock slutar boken med en twist. Om man är stor så blir sakerna små. En god glasstrut blir pytteliten hos en jätte. Så sensmoralen i vår saga är att det kanske är bättre att vara liten trots allt.

Illustrationerna fyller uppslagen och det är himla fint. Färgsättningen går i en mild skala vilket känns sympatiskt. Bilderna jobbar med barnets uttryck, både kroppsligt och med mimiken. Ögonen är kolossala och speglar tydligt alla olika sinnesstämningar som far igenom barnet under berättelsen.

Jag har alltid uppskattat Nilsson Thores bilderböcker. Det brukar flirtas med oss vuxna och det finns ofta någon slags skevhet som piggar upp och skakar om. Det hittar jag inte i När jag blir stor. Visst, den leker med perspektiv och den visar på ett brett känslospektra. Det finns mycket att diskutera kring innehållet tillsammans med barn. Men jag kan inte låta bli att jämföra med andra titlar av samma författare och då hamnar den här inte i topp. Dock är det ett fint hantverk och jag tycker om hur det rimmas. Det gör det till en skön bok att högläsa.