Jag är ingen Denise Rudberg-läsare. Hennes ”Elegant Crime” lockar mig inte alls. Med andra världskrigsförlagda serien Kontrahenterna gjorde jag ett halvhjärtat försök, men kom aldrig in i det. Ändå kan jag inte låta bli att plocka upp Dancing Queen när den passerar mig i lånedisken. Jag är svag för 1970-talet, och det här ska vara en polisroman, vilket brukar passar mig.

Jag gillar på något sätt (och lite paradoxalt, jag vet) den grå vardagen med polisarbetet. Arbetet. Arbetsplatserna, de sura cheferna, meningsskiljaktigheterna mellan kollegor, kamratskapen. Det dåliga kaffet. Processen.

Släng in historiskt tröga metoder, lite nutidshistoria och sexism och jag är på. Tydligen.

Dancing Queen (numera tillgänglig även i pocket) är första delen i en ny deckarserie och utspelar sig i Stockholm 1976. På nattklubbarna är det disco som gäller, huvudstaden rustar till kungabröllop, det demonstreras mot kärnkraften, man lagar ugnsgratinerad kassler med annans eller går ut och äter en nymodig pizza. Missade man senaste avsnittet av MASH på TV så gäller det att pricka in reprisen.

Karin ”Kaiser” Johansson och Agneta Thorén är kvinnliga poliser i ett minst sagt mansdominerat yrke. Karin är gammal i gården på våldsroteln, men får likt förbaskat se sig omsprungen av mindre erfarna och kompetenta manliga kollegor. Agneta är nästan nyutexaminerad, men har ådragit sig en hörselskada vid explosionen i samband med ockupationen av västtyska ambassaden året innan, och har blivit förpassad till polisarkivet.

Okej, jag är nördig nu, men tänk dig att samla allt polismaterial och inte bara hålla ordning på det, utan få det sökbart och användbart – vilket ju är centralt – men utan tillgång till datorer. För någon som åtminstone knappt minns en tid innan persondatorerna, och förmodligen ännu mer nån som är uppvuxen med smarttelefoner, är det inte helt lätt att föreställa sig.

Årets polishändelse är gripandet av en bordellmamma som i romanen går under namnet ”Gammelhäxan”. Mäktiga politiker och mediepersoner ryktas vara inblandade. Tydliga paralleller finns till det som brukar kallas Bordellhärvan eller Geijer-affären, men jag kan inte riktigt redogöra för hur nära verkligheten Rudberg lägger sin intrig.

Karin har en gammal aspirant som hon handlett, Mollan, som arbetat med fallet på sedlighetsroteln – de flesta kvinnor i kåren verkar hamna bland ”kärringarna på sedligheten” – och Karin oroar sig för henne. Hon är inte sig själv, verkar jagad och orolig, och en dag kastar hon sig framför ett tunnelbanetåg. Eller blir hon knuffad?

Karin och Agneta närmar sig långsamt varandra kring fallet, men Agneta har också personliga erfarenheter som knyter an till Karins utredningar. Hon är ensamstående mamma till en liten dotter och någon, gissningsvis dotterns far, förföljer henne.

Hur alltsammans hänger ihop börjar Dancing Queen bara skrapa på ytan till. Vissa frågor får sina svar, men mycket leder också vidare mot nästa del, Killer Queen, som ska komma ut framåt vintern. Bara att räkna ner, med andra ord.