Recension

: Svenskarna på Titanic
Svenskarna på Titanic: Fartyget, människorna och myterna Claes-Göran Wetterholm
2022
Lind & Co
8/10

Gripande om svenska resenärer 1912

Utgiven 2022
ISBN 9789180182393
Sidor 413

Om författaren

Claes-Göran Wetterholm (född 1952) är etnolog och författare. Han har intresserat sig för Titanic länge, är ordförande i Skandinaviska Titanicföreningen och har bland annat skrivit böckerna Titanic (1988), Sagoskeppet (2008) och Svenskarna på Titanic: fartyget, människorna och myterna (2022).

Sök efter boken

Strålkastarna riktas inte först och främst mot förstaklasspassagerarna i den brittiska och amerikanska societeten i Claes-Göran Wetterholms nya praktverk om Titanic. Det är i stället 123 svenska och svenskamerikanska resenärer som står i centrum.

Svenskarna var för övrigt den tredje största passagerargruppen ombord och svenska det näst vanligaste språket. Hela 25% av Sveriges befolkning (1,2 miljoner) utvandrade mellan 1846 och 1920 och Chicago var vid Titanics jungfruresa 1912 Sveriges andra stad med omkring 100.000 svenskar.

Rederiet Vita Stjärnlinjen tyckte inte ens det var mödan värt att göra reklam för första respektive andra klass i Sverige, eftersom det endast var tredje klassbiljetterna som gick åt som smör. Ändå kostade en enkel biljett i tredje klass 181 kronor, vilket motsvarade ett helt års lägenhetshyra för en arbetarfamilj.

Det var en brokig skara som lämnade fäderneslandet. Carl Robert Carlsson köpte biljett till Titanic för att undslippa ansvar för den flicka han gjort med barn. Erik Lind hade skulder på cirka 100.000 och reste under falskt namn för att komma undan sina fordringsägare. Socialisten August Andersson var en av dem som efter arbetarnas nederlag under storstrejken 1909 tappade sugen och satte sitt hopp till en rättvisare framtid på andra sidan Atlanten. Åter andra gjorde som Carl Olof Jansson, som önskade slippa göra militärtjänst och därför reste till Köpenhamn för att skaffa behövliga papper inför resan.

Fästfolket Dagmar Bryhl och Ingvar Enander från Skara respektive Göteborg planerade att emigrera. Med på resan följde Dagmars bror Kurt för att hjälpa till med att tolka.

Flera familjer hade varit på återbesök i det gamla hemlandet, däribland den småländska familjen Asplund. Fyra av de fem barnen var födda i Massachusetts. Familjen splittrades under olycksnatten, då de yngsta barnen togs med i en av de – på tok för få – livbåtarna tillsammans med deras förtvivlade mor, medan de äldre sönerna och fadern lämnades på däck åt sitt öde.

Den unge ingenjören Henrik Kvillner från Kville socken i Bohuslän hade fått ett statligt stipendium för att studera järnkonstruktioner. Han hoppades kunna gifta sig med Signe Kjellberg i Göteborg när han kom hem igen. Så blev inte fallet, men eftersom Kvillner reste i andra klass var hans kropp en av de få som kunde bärgas (306 av 1496). På hans kropp hittades flera brev till fästmön i Sverige.

Tredjeklasspassagerarna och besättningsmännen begravdes däremot till havs.

Det var oproportionerligt många ur tredje klass som miste livhanken: 181 av 527, medan 123 av 201 dog i första klass jämte 118 av 276 i andra. Av de 123 svenskarna räddades endast 34. Titanic var som en labyrint och tredje klass hade inte tillträde till första och andra klass och hade därför svårt att orientera sig. När tredjeklassresenärerna väl lyckades hitta vägen ut hade de flesta av livbåtarna redan givit sig av (endast en båt var fullastad, merparten var halvtomma, om ens det).

Presentationerna av de enskilda människoödena i (huvudsakligen) tredje klass på Titanic i Svenskarna på Titanic: Fartyget, människorna och myterna ger mig gåshud och får mig att förnimma historiens vingslag! Boken får en att se bakom den rafflande äventyrsberättelsen och känna att det verkligen handlade om människor av kött och blod.

Det rör sig om en rasande vacker volym, som väcker ens habegär! Den är slösande rikt illustrerad med foton på fartyget, resenärerna, besättningen med flera. Boken är en guldgruva, full av intressanta fakta och gripande berättelser. Författaren har lusläst brev, vykort, dagböcker, memoarer med mera och inte minst intervjuat överlevare och deras anförvanter. Läsaren får ta del av alla turerna kring de anhörigas ansökningar om välgörenhet och anspråk på skadestånd samt om allt bråk och all missunnsamhet släktingar emellan. I slutet av boken har Wetterholm sammanställt en föredömlig förteckning över svenskarna ombord, tillsammans med en kort biografi över var och en.

Min enda invändning är att jag gärna sett att kapitlen som redogör för fartygets tillkomst och förlisningens förlopp kortats ned. Mycket är redan välkänt för den som intresserar sig för Titanic. Som det är nu spretar innehållet, exempelvis klämmer författaren in ett – i mitt tycke – omotiverat avsnitt om de otaliga filmatiseringarna. Han löser visserligen detta genom att lägga till undertiteln: ”fartyget, människorna och myterna”. Kanske kunde författaren i stället ha sparat en del material till en kommande bok och koncentrerat sin skildring till svenskarnas öden?

Efter läsningen letar jag fram James Camerons påkostade, i högsta grad dramatiska storfilm Titanic från 1998 i min stökiga dvd-hylla. Jag trollbinds av det eleganta fartyget med dess pampiga interiörer och kan inte låta bli att beröras av tragiken och Roses och Jacks okonventionella kärlek över klassgränserna. När signaturlåten ljuder på slutet lyckas jag bara nästan hålla tårarna tillbaka.

Ingrid Löfgren

Publicerad: 2022-11-11 00:00 / Uppdaterad: 2022-11-11 00:08

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8903

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?