Ingrid är en ung änka med ett litet barn. Hon arbetar som lärare, har vänner och trivs med sitt liv i Stockholm. Georg är ny i stan, journalist och ganska oerfaren när det gäller kärleksrelationer. De två möts hemma hos en gemensam vän och ljuv musik uppstår.

Eller är den så ljuv, den där musiken? I mina öron klingar det ganska så falskt ibland, för även om de är överens om att de inte vill leva som sina föräldrar, så vet de inte riktigt hur de ska bära sig åt för att bygga upp något som mer liknar det som de önskar sig. När 50-tal blir 60-tal är konventionerna sådana att mamma är hemma och tar hand om barnen, pappa jobbar och drar in kosingen. Och att bryta mot dessa tradtioner är inte bara svårt, det är snudd på omöjligt om man inte pratar med varandra.

Tyvärr har Ingrid och Georg inte så mycket tid på sig att förhandla fram premisserna för sitt äktenskap, för det går väldigt fort att bli ett etablerat par. Ingrid blir nämligen gravid och Georg tar förstås ”sitt ansvar” och gifter sig med henne.

Helena von Zweigebergk är oerhört bra på att beskriva vad som händer inuti Ingrid och Georg. Det är frustrerande att de inte kan prata med varandra om vad de tänker och känner utan bara gissar sig fram på ett sätt som känns bäddat för olycka. Ingrid försöker vara Georg till lags och Georg tar beslut som påverkar hela familjen utan att prata med Ingrid. Det kanske var ett helt acceptabelt sätt att manövrera sitt familjliv på den här tiden, men det kan ju inte ha gjort dem lyckliga?

Ingrids son Tom är bara fem år men det känns inte som om Ingrid riktigt ser honom efter att hon har gift sig med Georg. Hon vill att han ska uppföra sig och inte ställa till besvär för ”farbror Georg”.

”Du gör mamma ledsen och besviken när du beter dig på det här sättet, Tom. Och farbror Georg som är så trevlig mot dig. Du gör honom beviken också. Vi förstår inte vad det är som tar åt dig!”

Det känns sorgligt att Ingrid även ”offrar” sin bästa vän Britt på äktenskapets altare och till och med har svårt för att prata med henne på telefon när Georg finns i närheten.

Ingrid känner sig hämmad att prata eftersom Georg också är hemma. Han sitter i soffan i vardagsrummet med en whisky, tidning och cigaretter och väntar på att de ska äta middag. På radiogrammofonen spelar han Billie Holidays ”Blue moon” och ser bister ut. Han spelar ofta den amerikanska jazzsångerskan när han är på melankoliskt humör eller uppretad över något. Är han uppåt spelar han ”All the things you are” med Charlie Parker. På så sätt får Ingrid och Tom en ledtråd om var han befinner sig mentalt sett.

Förmodligen är jag inte ensam om att tycka att det hade varit både vuxnare och ärligare att ha pratat med varandra istället?

Huruvida Ingrids och Georgs äktenskap blev lyckligt eller ej, kommer vi förhoppningsvis att få redan på när andra delen i den här serien ”Drömmar om frihet” kommer ut. Den utspelas 1981 och har Toms lillasyster i centrum.