Ska man försöka sammanfatta den här tegelstenen till bok kan man kanske göra det så här: att surfa på internet innebär i dagens läge att man är övervakad. Företag registrerar allt om vad vi som enskilda användare söker på, om vi använder en sökmotor som Google, eller vad vi läser eller delar på sociala medier som Facebook. Företagen samlar dessutom inte bara in data över de uppenbara aspekterna – sökorden eller vad som delas – utan också alla metadata kring detta – som hur, när och var vi gör allt detta. Vi alla vanliga människor leds mer eller mindre ovetande in i denna fålla, eftersom företagen arbetar hårt på att hemlighålla sin verksamhet. Alla dessa beteende-data samlas in för att – håll i er nu – företagen ska kunna tjäna pengar på oss, genom att såväl känna till som att modifiera vårt beteende. Teknik-utvecklingen har nu tagit oss över i en ny form av kapitalism, som författaren till den här boken – Shoshana Zuboff, professor vid Harvard Business School – alltså kallar för övervakningskapitalism. Denna kapitalism må ha vissa likheter med traditionell kapitalism, så som det systemet tedde sig under 1900-talet, men på vissa fundamentala punkter så är detta, enligt författaren, ett nytt fenomen som utmanar själva demokratin, folks suveränitet, och till och med den mänskliga naturen. Vi riskerar alla att bli beteende-modifierade delar av ett av-individualiserat kollektiv, mer eller mindre styrda av de företag som kontrollerar algoritmerna. Det är därför dags att vi en gång för alla säger att det är nog nu.

Det är utan tvekan viktiga frågor som Zuboff diskuterar. Även om jag personligen är vagt insatt i många av de centrala aspekterna i det hon diskuterar, som den omfattande insamling av beteende-data som företagen ägnar sig åt, så finns det också mycket nytt jag lär mig om detaljerna i vad somliga av de här företagen ägnar sig åt, och hur de agerar. Jag kan också tycka att Zuboff ibland gör riktigt intressanta analyser av den här utvecklingen, inte minst om de olika faktorer som sammantaget gjorde att den här utvecklingen kunde ske just under de senaste tjugo åren, och jag gillar många av hennes teoretiska resonemang inspirerade av eller i dialog med en lång rad klassiska tänkare – allt ifrån Hannah Arendt till Weber, Polanyi eller Milgram.

Men så är det ju detta med framförandet. Boken är en tegelsten inte bara längdmässigt, utan också för att den i stora delar är skriven på ett ganska krångligt språk. Skildringen blir också snabbt ganska förutsägbar – efter att hon har ägnat dryga hundratalet sidor åt att skildra hur Google kom att inse den ekonomiska potentialen i att samla in beteende-data, så är det liksom föga överraskande att nya ”produkter” de lanserade därefter, som Street View eller Google Glasses, också syftade till att samla in ännu mer beteende-data. Att sen skildra hur andra företag på samma sätt försöker samla in sådan data, genom allt ifrån Barbie-dockor till robotdammsugare, blir lika lite överraskande i princip, även om många – i likhet med mig – kanske inte alltid känner till varken omfattningen eller detaljerna. Men skildringen förbättras på den senare punkten inte av att Zuboff kan vara både långrandig och repetitiv även i dessa detaljer; bara inom loppet av ett par sidor konstaterar hon, för att ta ett exempel, tre gånger om att den nya utvecklingen av ständigt uppkopplad teknik kan göra att försäkringsbolag i framtiden kan komma att blockera oförsäkrade bilar från att över huvud taget starta.

Kort sagt så skulle den här boken ha mått oerhört bra av att kortas ned. Det hade inte behövts drygt 700 sidor för att framföra de centrala argumenten, även om man vill ha en välunderbyggd bok. Det hade heller inte behövts att Zuboff gång på gång måste markera sitt ogillande mot utvecklingen, såväl genom att peppra sin text med värdeladdade adjektiv, som genom de domedagsutläggningar som då och då vävs in i texten. Oavsett om man håller med henne eller inte, så tillför de här utläggningarna inte särskilt mycket till analysen. Man behöver nämligen inte ens börja läsa själva brödtexten innan författarens åsikter i frågan blir helt glasklara: redan på den sida som ägnas åt en ”definition” av begreppet övervakningskapitalism, innan själva brödtexten tar vid, klargör hon nämligen sina ståndpunkter om vilket enormt hot denna form av kapitalism innebär för oss alla (som inte sitter vid den nya maktens köttgrytor). Det hotet kontrasteras i skildringen sedan mot en tolkning av den ”klassiska” kapitalismen i USA, som i Zuboffs världsbild var ett samhälle byggt på fria, välmående konsumenter och ömsesidighet i alla socio-ekonomiska relationer. Den skönmålningen finns det utan tvekan många (inklusive undertecknad) som inte riktigt skulle hålla med om.

Bokens längd till trots så finns det också flera centrala frågor som jag upplever att man som läsare inte får några konkreta svar på. En sådan fråga är om folk i allmänhet verkligen är så omedvetna om att de övervakas och att deras beteende-data säljs som Zuboff tycks mena. Förknippat med det uppkommer ju frågan om varför folk använder de här företagens tjänster. Men den kanske viktigaste frågan är hur betydande företagens beteende-modifiering kan komma att bli. Att – som Zuboff skriver om – Facebook har kunnat påverka folk att exempelvis i högre grad gå och rösta i ett allmänt val, eller att påverka deras sinnesstämning, genom att förändra algoritmerna för vad som visas i folks flöden, är både intressant och oroväckande, men just de experiment som hon redogör för förefaller ändå ha inneburit relativt begränsade modifieringar av folks beteende. Som läsare lämnas man dock okunnig om hur djupgående eller omfattande den här typen av beteende-modifiering kan komma att bli. Kanske kan framtida forskning komma att ge oss tydligare svar på det här området.

Som lök på laxen så slutar boken i något av ett anti-klimax. Vi behöver revitalisera demokratin, menar Zuboff. Gott så. Men vi kan inte förvänta oss att lagstiftning kommer kunna stoppa den här utvecklingen, menar hon samtidigt – den amerikanska konstitutionen är tandlös, och EU:s nya GDPR-lagstiftning lär inte kunna hjälpa, den heller. Det är helt enkelt inte möjligt att lagstifta om vad vi inte känner till, och företagen ägnar sig systematiskt åt hemlighetsmakeri, och att göra nya innovationer som kan kringgå eventuell lagstiftning. Och att som enskild individ försöka kringgå övervakningen genom exempelvis spårar- och reklam-blockerare är lönlöst, och – menar Zuboff – närmast legitimerar systemet (logiken förefaller mig något konstig, men går vad jag förstår ut på att det legitimerar systemet därför att man då inte utmanar företagen explicit?). Så exakt vad det är Zuboff tycker vi ska göra mer än att bara uttrycka vårt ogillande i största allmänhet, blir aldrig särskilt tydligt.

Synd på så rara ärtor. De här frågorna förtjänar att uppmärksammas betydligt mer än de gör. Zuboff har onekligen många intressanta tankar på temat, men de bra delarna i den här boken hade behövt en ordentlig redigering för att verkligen komma till sin rätt.