Har ni hört historien om när Michael Jackson, Marlon Brando och Elizabeth Taylor dagen efter 11 september-attackerna bestämde sig för att fly från Manhattan och världens undergång genom att hoppa in i en bil och köra därifrån? De ska tydligen ha tagit sig ända till Ohio, trots en lång rad pit stops på Kentucky Fried Chicken längs vägen. Sam Kashner redogör för händelsen i ett reportage i Vanity Fair 2011 och sedan dess har det diskuterats fram och tillbaka om historien verkligen är sann.

Oavsett hur det står till med sanningshalten så får vi Zadie Smiths version av händelsen i novellsamlingen Grand Union. I novellen ”Flykten från New York”, som för övrigt är den starkaste i samlingen, får vi den fiktionaliserade Michaels perspektiv på de tre vännernas hastigt påkomna utflykt. Det tar ett tag innan jag förstår att karaktärerna Michael, Marlon och Elizabeth inte är vilka personer som helst som flyr från vilket dystopiskt undergångsscenario som helst. Först är det ungefär så kaotiskt som det måste ha varit för Michael, Marlon och Elizabeth – eller för vem som helst som befann sig på Manhattan den 11:e september 2001 – men allt eftersom under resans gång får läsaren lära känna karaktärerna, deras säregna personlighetsdrag, och relationerna dem emellan. Det är humoristiskt, såklart, men där finns också en mänsklig värme – en sådan som sträcker sig ända in i det mest bortskämda, idoliserade lilla människohjärtat.

Boken bjuder på fler novellpärlor, som den samtidigt fina och sorgliga ”Kelso dekonstruerad” om det hjärtskärande orättvisa och meningslösa med rasistiskt våld. Många av berättelserna utspelar sig på Manhattan, men en del handlar om platser i Europa eller var-som-helst eller i framtiden.

Ganska ofta har jag först lite svårt att orientera mig. Läsaren kastas rakt in i ett skeende och jag kan känna mig lite vilsen innan det klarnar vad som sker, var någonstans och med vem. De flesta berättelserna handlar också om vilsenhet på olika sätt – att inte riktigt veta vem man är, vart man är på väg, eller att det helt enkelt bara liksom skaver i tillvaron på något sätt och att stå ut eller att inte stå ut med det.

Boken är Zadie Smiths första novellsamling med en blandning av tidigare publicerade och opublicerade texter som hon skrivit genom åren. De är alltså inte framtagna för att passa in just i en bok tillsammans såhär och det märks – ibland känns det lite väl spretigt. Några av texterna känns dessutom kanske mer som narrativa experiment snarare än mogna för publicering. Som helhet är det dock ändå en samling väl värd att läsa.