De osynliga viruspartiklarna är förändringsbenägna och når många människor. Vissa blir väldigt sjuka och dödstalen skjuter i höjden. Tuberkulos är en sådan smitta och för en labbassistent tar det en hel dag att undersöka 25 tuberkulosprover. Däremot klarar en gambiansk jättepåsråtta lika många prover på fem minuter! Att råttor kan vara till hjälp har man […][...]

Man tar en text, vilken som helst, som skrivits av någon annan. Eller ta egentligen helst en text som verkar tråkig, stel och så långt från poetiskt språk man kan tänka sig. Sen tar man något slags raderingsverktyg (läs: suddgummi. Eller backslagstangenten på tangentbordet. Eller en tjock svart penna att stryka över med). Utifrån den […][...]

Elin Wägner kom med en fläkt av den stora världen till lilla Berg utanför Växjö. 1925 lät hon uppföra sitt drömhus Lilla Björka (ritat av Carl Bergsten, pennan bakom Liljevalchs konsthall och Göteborgs Stadsteater), som så småningom blev hennes fasta punkt i livet. Elin hade emellertid inte helt lätt för att passa in på bondlandet. […][...]

Det är något gripande med så kallade cold cases, eller kalla fall som vi säger här i Sverige. Det handlar om olösta mord och dråp. De är icke uppklarade på grund av att polisen inte kunnat komma vidare i utredningen. Det gör ont att tänka på att det finns familjer och vänner som lever i […][...]

Samtidskonsten kan för många te sig som ett mysterium: vad gör den, varför, och – kanske framför allt – hur ska man förstå den? Maria Lind, curator, skribent och pedagog, försöker närma sig dessa frågor i Konstringar, en bok som har ambitionen att vara en sorts guide för gemene man till att förstå samtidskonsten. I […][...]

Det är nu trettio år sedan Sovjetunionen kollapsade, hastigt och lustigt. Bara ett par år tidigare var det nog få som på allvar trodde att det skulle hända. I den här boken skriver historikern och Rysslandsexperten Kristian Gerner om den här omvälvande utvecklingen, men också – som titeln anspelar på – hur somliga delar av […][...]

Det är nog riktigt att påstå att jag vuxit upp nära Birger Furugård. Naturligtvis inte nära i någon själslig eller känslomässig mening, men i en fysisk. Distriktsveterinärens, nazistens, fanatikerns och den forne riksledarens sista viloplats ligger nämligen bara några hundra meter från mitt barndomshem. Knä om knä med sin minst lika antisemitiska broder Sigurd vilar […][...]

Få svenska författare är väl så förknippade med julskildringar som Astrid Lindgren. I såväl Pippis Villa Villekulla som i Emils Katthult, Madickens Junibacken, i Bullerbyn liksom på Bråkmakargatan firas det jul så det står härliga till. Dessutom skrev Astrid Lindgren ett antal fristående julberättelser som har getts ut på nytt de senaste åren. 2012 kom […][...]

Vad kan det innebära att ha sitt hem på Åland? Det är en fråga som utforskas i boken Hem av åländska författaren Karin Erlandsson. Hon har klivit in i huvudet på ett tiotal kvinnor med vitt skilda livsvillkor om man jämför dem med varandra. Orsaken är att deras sammanlagda historier spänner sig över 1200 år. […][...]

Den magiska julkatten. Smaka på det och associationerna som väcks. Magi, jul, katter. Gnistrande stjärnor, snö, tända ljus, mjuk päls, lussekatt. Och därtill akvareller målade på grovgrängat papper. De inledande orden höjer också förväntningarna: Jag vill berätta för dig om när jag träffade en väldigt speciell katt. Han hette Sixten och jag glömmer honom aldrig. […][...]