Recension

: Museet för krossade drömmar
Museet för krossade drömmar Elizabeth Buchan
2020
Etta/Sekwa
6/10

Dröm och mardröm

Utgiven 2020
ISBN 9789188979100
Sidor 422
Orginaltitel The Museum of Broken Promises
Översättare Camilla Jacobsson
Först utgiven 2019

Om författaren

Elizabeth Buchan är en brittisk författare född 1948. Sedan debuten 1985 har hon givit ut närmare tjugo böcker. Innan hon blev författare på heltid arbetade hon på bokförlag, bl.a. som redaktör.

Sök efter boken

Laure är chef för och grundare av ett litet museum i Paris: museet för krossade drömmar. Det är ett mycket speciellt museum dit människor kommer från hela världen för att beröras av och tillföra nya föremål som presenteras i olika konstellationer med några få ord som förklaring; ord som kan vara brännande, tårfyllda eller lakoniska. Här sätts bokens ena stämning, den som kretsar kring det romantiska och drömska, den där det hemlighetsfulla fortfarande är spännande och kittlande. Samtidigt finns det nog så vardagliga konflikter och problem – en frilansjournalist som dyker upp och prompt ska intervjua Laure, en katt som behöver tas om hand, trots husdjursförbud i lägenheten.

1986 är den yngre Laure au pair hos en högt uppsatt företagsledare i det slutna Östblocket. När hon anställdes bodde familjen i Paris men nu har de flyttat hem till Prag och Laure befinner sig plötsligt i ett stängt och hårt kontrollerat land. Här möter hon kärleken – men också det totalitära samhällets baksidor och avgrunder. Den älskade Tomas är sångare i ett regimkritiskt band och tillsammans med sina vänner spelar han marionetteater där de gamla sagorna kan tolkas på flera sätt. Snaran dras åt kring dem och efter en razzia på teatern skiljs Laure och Tomas åt. Han försvinner och kvar finns frågor och smärta.

Nutidens Laure är undflyende och talar ogärna om sig själv, säkerligen med syftet att skapa spänning och öppna upp för det som kommer att skildras längre fram, men det gör det samtidigt svårt att fullt ut intressera sig för och sympatisera med henne. Ett offer för svåra trauman måste inte fläka ut sig över boksidorna men det känns mer som en konstlad och beräknande distans från författarens sida. På ett liknande sätt är det med de övriga personerna – de blir inte hela och verkliga.

Jag är väldigt ambivalent till den här boken. Väldigt. Det finns passager som är vackra och drömska, andra som är närmast vidriga, ytterligare andra som är smått obegripliga. Det hänger inte riktigt ihop, utan det är som om författaren vill skriva flera historier samtidigt och inte riktigt får till det. Extra tydligt blir det i de nedslag som skildrar tiden mellan då i Prag och nu i Paris. Det finns något sentimentalt över det som berättas och ett försök till storslagenhet som inte riktigt infrias. Anslaget är att nu handlar det om Stora och Viktiga Frågor men utan att det riktigt bottnar. Samtidigt blir jag obehagligt överraskad av scener jag inte riktigt såg komma.

Originalets titel är The Museum of Broken Promises och jag förstår inte riktigt varför man i den svenska titeln bytt ut de brutna löftena, då svek och just brutna löften känns betydligt mer centralt än drömmar, krossade eller ej, även om det naturligtvis finns en överlappning där. Krossade drömmar låter mer tilltalande och poetiskt men det blir också något av falsk marknadsföring; de krossade drömmarna kan fortfarande skimra medan de brutna löftena är solkiga och smutsiga.

Och kanske är det som skaver i mig just att författaren inte riktigt lyckas med balansgången mellan drömmarna och mardrömmarna.

Saga Nordwall

Publicerad: 2021-04-09 00:00 / Uppdaterad: 2021-04-08 17:15

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8430

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?