Recension

: The Black Poets
The Black Poets Dudley Randall Dudley Randall (red.)
1971
Random House
9/10

Poesihistoria

Utgiven 1971
ISBN 9780553275636
Sidor 348
Språk engelska

Om författaren

Dudley Randall (1914-2000) var en afroamerikansk poet och förläggare från Detroit. Han grundade förlaget Broadside Press 1965 som gav ut ledande afroamerikanska författare som Melvin Tolson, Sonia Sanchez, Audre Lorde, Gwendoly Brooks, Etheridge Knight och Margaret Walker. Randalls mest kända dikt är ”The Ballad of Birmingham” som handlar om bombningen av 16th Street Baptist Church i Birmingham, Alabama 1963, då fyra flickor mördades.

Sök efter boken

Ett vanligt argument för att behålla vissa statyer som ofta är av vita män som utfört våldsamma handlingar som vi inte längre vill hylla är att vi inte får ”radera historien”. Exakt på vilket sätt vi vill bevara och hantera svåra händelser ur historien tas sällan upp i samma sammanhang och inte heller hur vi kan förhindra att tappa alla de personer och historiska händelser som, som av en händelse, glömts bort när monument rests fram till dags dato.

Tack och lov finns det de som gör något aktivt för att bevara den del av vår historia som ligger utanför den huvudfåra som får mest resurser och uppmärksamhet. En sådan person som hjälper oss att inte tappa betydelsefulla poeter är Dudley Randall. 1971 publicerades första upplagan av hans antologi The Black Poets, en omfattande översyn och orientering av afroamerikanska poeter.

Boken är kronologiskt ordnad och börjar med ”Folk Poetry”, indelad i ”Seculars” och ”Spirituals”, med de dikter som burits fram i muntlig tradition och som saknar tydlig upphovsperson. Tack vare Randall är de inte bara nerskrivna utan även spridda till nya läsare. Många av dem handlar om den hårda fångenskapen och längtan efter frihet. ”It is important that folk poetry be included because it is the root and inspiration of later, literary poetry”, skriver Randall i sin introduktion till boken.

De första afroamerikanska poeterna, skriver Randall, imiterade vita poeter och skrev för vita läsare. Phillis Wheatley, född i Västafrika och kidnappad och såld som slav som sjuåring till en familj i Boston 1761, skrev poesi med Pope och Dryden som förebilder, men inte utan att lägga till sitt eget perspektiv. Även under det tidigare 1900-talets Harlemrenässans skrev till exempel Countee Cullen inspirerad av Keats och Housman och Claude McKay skrev sonetter influerade av Wordsworth och Milton, innan de båda utvecklade en mer distinkt egen poetisk stil.

Indelade i avsnitten ”The Forerunners”, ”Harlem Renaissance”, ”Post-Renaissance” och ”The Nineteen Sixties” presenteras dikter av en lång rad poeter som haft en viktig roll i poesihistorien, inklusive stora namn som Paul Laurence Dunbar, Langston Hughes, Robert Hayden, Gwendolyn Brooks, Imamu Amiri Baraka and Sonia Sanchez.

Men den poet som fastnar särskilt hos mig är en av de tidigaste namngivna poeterna, Lucy Terry, som precis som Phillis Wheatley skrev under 1700-talet. En endaste dikt av henne är med i antologin, ”Bar Fight” från 1746. Det lär vara den enda bevarade texten av Terry, trots att hon var känd både för diktning och annat skrivande under sin livstid. En nästan-raderad poet och skribent ur litteraturhistorien, som jag inte skulle ha stött på alls om det inte vore för Dudley Randall.

Eva Wissting

Publicerad: 2021-03-13 00:00 / Uppdaterad: 2021-03-12 21:19

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8405

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?