Vad passar bäst på den internationella kvinnodagen om inte en recension av en kvinnlig författare där huvudrollen utgörs av en kvinnlig, stark människa skriven av en kvinna? Nu kör vi.

En äldre man hittas död på stranden av en ung pojke. Mannen har blivit brutalt halshuggen med en metalltråd. Kommissarie Alda Luppi får avbryta sin semester för att lösa fallet som visar sig ha kopplingar till fastighetsbranschen. Det visar sig snart att det finns mycket smutsigt och ohederligt under ytan.

Detta paras med kommissariens privatliv där ett dödsfall inom den närmsta kretsen lägger sordin på stämningen och får Alda Luppi att bli nostalgisk. Dessutom får jag som läsare chansen att lära känna hennes familj lite närmare.

Trots det råa mordet så är det en fröjd att kastas in i kommissarie Alda Luppis liv. I dessa tider då vi knappt reser utanför kommunen är det ljuvligt att få vistas på Franska rivieran och i Italien. Miljöerna är så målande beskrivna att jag kan se mig själv vandra runt i gränder och på stränder. För att inte tala om allt gott som äts och dricks titt som tätt. Det vattnas ständigt i munnen och jag börjar drömma om bakverk och annat smarrigt som inlevelsefullt beskrivs, inhandlas och tillagas.

Det här är en luftigt berättad och välskriven historia. Den är andra delen av en serie och visst får jag mersmak. Det är hela tiden spännande och jag tycker mycket om de naturliga dialogerna som ger liv åt berättandet. Dock är det något som gör att jag inte riktigt hänger med i svängarna. Det blir lite rörigt emellan varven. Men det förlåts av de omsorgsfullt tecknade karaktärer som befolkar boken.

Nu ser jag fram emot den tredje boken i serien om den smarta och livfulla kommissarie Alda Luppi. Längtar efter värmen, stränderna, maten och brotten.