Boken Noveller av Tessa Hadley innehåller tio berättelser från åren 2003-2018 varav tre inte är publicerade tidigare.

Vi rör oss i detaljrika och rustika miljöer och får besöka stora lägenheter, anrika ärvda slott och klassiska röda tegelhus à la London där det dricks iskallt vitt vin i vackra glas. 

Kontrasterna mellan rik, fattig, lycka och olycka är tydliga och i novellerna möts de diametrala motsatserna på det mest självklara sätt för att ibland byta ägare. Fokus i berättelserna växlar ibland hastigt mellan personerna men trots novellformatet upplever jag inte att det blir rörigt. Långa tidsperioder beskrivs också på få sidor – från händelser under uppväxten till den nu vuxna personen som tänker tillbaka på det som skedde.

Vi får bland annat möta den unga och något uttråkade flickan Jane som av en slump möter en vild studenttrio. Trion cruisar runt i en bil och består av Daniel, Paddy och Nigel. Pojkarna är ute efter underhållning i form av droger och tjejer. Jane hoppar in i bilen och åker med och efter en stund hamnar gänget hemma hos Nigel. Han bor ett stort hus med pool där även Fiona, Nigels syster håller till. Föräldrarna lyser självklart med sin frånvaro. Jane ringer hem till sin mamma, drar en lögn och säger att hon ska övernatta hos en kompis. Det som sedan händer skapar minnen hos Jane som bränns fast för alltid. I Daniels minne finns inte ens en bit av Jane kvar. 

I en annan novell får vi träffa det tysta lilla barnet Robyn som ska hälsa på sin pappa och hans nya fru. Barnet anländer i smutsiga kläder och med flackande blick. Pappan är ständigt frånvarande medan den ofrivilliga styvmodern gör sitt bästa. Fokuset för henne ligger ändå på att veckan snart är slut och att hon snart kan återvända till sitt ordinarie liv. Men det blir inte som planerat. Starka känslor kommer i vägen och samvetet tar sin plats utan att fråga om lov. 

Hadley är mycket bra på att beskriva känslosvängningar med ett neutralt och avskalat tonläge även om det är dramatiska ting som pågår. Hon fångar dynamiken mellan människorna på ett knivskarpt sätt. Allt är inte svart eller vitt och ingen människa är bara ond eller god.

Flera av novellerna finns kvar hos mig en bra stund och jag kommer att tänka på Bonjour Tristesse av Françoise Sagan. Hadley har ett likande lågmält men fångande sätt att berätta sina historier och inom detta område är hon helt klart en mästarinna.