I en liten by i Alsace  börjar berättelsen om en mycket envis och stark liten flicka som växer upp till en orädd kvinna med driv, upptäckarlust och fascination för det udda. Edward Carey tar oss med på en vindlande resa genom ett historiskt Europa där unkna lukter blandas med doften från perukpuder och den svavelgula röken ligger tät.

Flickan som föds 1761 döps till Anna Maria Grosholtz men kallas Marie eller Petite. Hon är redan från födseln liten och klen, ingen tror att hon kommer överleva sitt första dygn. Trots de fysiska motgångar överlever hon och får spendera sina första år i en fattigt, spartanskt och dessutom kärlekslöst hem. Modern finns hemma men fadern är frånvarande eftersom krig ständigt pågår under den här tiden i Europa.

Hennes far återvänder dock hem med en silverplatta där hakan skulle ha suttit. Den har blivit bortskjuten av en kanon och nu kräver han vård dygnet runt. När han till slut tar sitt sista andetag ger sig hennes mor och Marie av från byn för att aldrig mera återvända.

Anledningen till avresan är att hennes mor har fått en tjänst i hushållet hos en Philip Curtius, en läkare i Bern, Schweiz.

När de anländer i Bern visar sig läkaren inte vara en vanlig läkare inom allmänmedicin utan en läkare som tillverkar exakta vaxkopior av inälvor, något excentrisk med andra ord. När de kommer in i hans hus blir Maries mor likblek av chock men Marie själv blir djupt fascinerad.

Läkaren, Curtius, är en godhjärtad och mycket introvert professertyp som tar sig an den lilla nyfikna men säregna flickan och lär henne sitt yrke. Marie har redan från början ett speciellt sätt att observera människor och andra levande varelser som gör att hon snabbt blir mycket duktig på sitt arbete.

Hon fastnar i detaljerna när det gäller både levande och döda människor och minsta por eller födelsemärke på huden kan få henne att tänka på hur det ska återskapas i vax. Det som är makabert och groteskt för många andra är inte det för Marie. Hon observerar karaktärsdragen och alla små detaljer för att vaxkopiorna ska nå perfektion.

Hennes liv i Bern sätter grunden för hennes sätt att leva – arbeta hårt, var noggrann, se detaljer!

Marie blir expert på att hantera vaxet och att göra professionella avgjutningar. Från Bern reser de sedan vidare till Paris där de första vaxkabinetten öppnas. De porträtterar dåtidens lokalkändisar och dödsdömda massmördare i vax och folk vallfärdar för att framförallt ta del av hemskheterna.

Ödet för henne dock vidare till slottet Versailles och osannolika men spännande möten med kungligheter och andra berömdheter som kommer få en plats i historien.

I Paris möter även Marie sin första kärlek i den udda pojken Edmond. Redan från start är Edmond ett omöjligt val på grund av klasskillnad då han är sonen till den änka de hyr rum av. Det finns de personer som äger och de som inte gör det.  Hierarkierna mellan klasserna är tydliga och ska inte blandas.

Berättelsen är skriven med Maries röst, en stark personlighet vars stämma hörs klart och tydligt genom hela boken. Hon har ett avskalat och asketiskt sätt att se på saker och människor. En människa är inget mer än ett ting, ett kapsel som innehåller olika delar som kan extraheras.

”Den nästan sanna berättelsen om tjänsteflickan som blev Madame Tussaud.” Nästan sann eller inte, berättelsen fångar mig för jag är svag för romaner där fiktiva händelser möter verklig historia i fantasirika fullträffar.

Trots död, elände, fattigdom och förtryck av de mindre bemedlade är det faktiskt en härlig historia. Att den dessutom utspelar sig i en väldigt intressant era i Europas historia, den franska revolutionen, ger ett bra upplägg för drama. Det är ett fantastiskt flyt i berättelsen och jag hade verkligen svårt att lägga ifrån mig boken.