Det är inte mycket jag vet om andra länders inrikespolitik och trender. Ofta bygger mina föreställningar på en begränsad rapportering i medierna. Ibland kan jag få en mer nyanserad bild av vänner som bor i andra länder när de delar med sig av personliga tankar kring vardag och fest. När jag läste Eurotrash av den […][...]

I en liten by i Alsace  börjar berättelsen om en mycket envis och stark liten flicka som växer upp till en orädd kvinna med driv, upptäckarlust och fascination för det udda. Edward Carey tar oss med på en vindlande resa genom ett historiskt Europa där unkna lukter blandas med doften från perukpuder och den svavelgula röken ligger […][...]

Det som berättas i boken Analfabeten handlar inte om läs- och skrivsvårigheter. Tvärtom. Jaget lär sig läsa som 4-åring. Hon minns känslan och hur världen öppnade sig. Livet tar fart med växande läshunger. Hennes mormor är en av de viktiga personerna som lyssnar till de egna påhittade berättelserna. Därefter en lillebror som tror på alla […][...]

Njutningen i att lyda. Ordning och underkastelse, man kan aldrig veta vad det leder till i vuxen ålder. Man kan bli brottsling, eller, genom nötning, en vanlig, konventionell person. Det finns en bild på Robert Walser som död. Under en av de många promenader han gav sig ut på under den 30 år långa vistelsen […][...]

När berättarjaget i boken Vi ses vid världens ände tar på sig vandringskängorna och följer stigarna upp i de schweiziska alperna är det inte adrenalinkickarna hon söker. Hon har lärt sig att tycka om vandrandet i en egen takt och samtidigt har ett stort geologiskt intresse tagit plats i henne. Om hon inte är ute […][...]

”Anna var en god hustru, för det mesta.” Så inleder Jill Alexander Essbaum sin debutroman om den deprimerade och kärlekstörstande hemmafrun Anna. Det är en mening som vibrerar illavarslande och som omedelbart sätter in läsaren i händelsernas centrum. Anna har flyttat från staterna till maken Brunos hemland Schweiz. På ytan lever de ett gott medelklassliv […][...]