I bilderboksvärlden finns det, precis som i all annan litteratur, berättelser som hela tiden återkommer. En sådan berättelse är den om det lilla barnet som kommer bort från sin/sina vuxna. Det handlar om barnets oändliga nyfikenhet på världen, om frigörelse, men också om hur det kan vara att känns sig ensam och längta tillbaka till det du en gång kom bort från. I Barbro Lindgrens och Charlotte Ramels Hajbarnet berättas den här historien i en undervattensvärld, som kan vara precis lika spännande och skrämmande som världen ovanför ytan.

Vi får följa det lilla hajbarnet och hans mamma som bor i ett hav så litet att det mest liknar en göl eller kanske en liten damm.

Om man står på ena sidan, så kan man lätt se över till den andra. Om man inte är liten som en skogsmus, för de kan ju knappt se över en vattenpöl, så små ögon har de!

Så blir vi varse hur liten hajbarnets värld egentligen är. Första uppslaget sätter tonen och ger ett slags ovanifrånperspektiv både i text och bild. En skogsmus promenerar en bit från havet och fjärran lyser solen över bergstopparna som smälter in i det akvarelliga sagolandskapet.

Hajbarnet är ända från födseln väldigt nyfiken på sin omgivning och vill egentligen inget annat än att komma iväg från mamman. Så när de en dag försvinner från varandra blir hajbarnet överlyckligt. Det finn ju så mycket att upptäcka! Och så många andra fina, färgglada fiskar att leka med. Men ingen tycks vilja leka med hajbarnet. De verkar inte förstå att han är en snäll typ, och inte alls sådär farlig som alla tror.

Det blir ett äventyr bland vackert skimrande fiskstim, jätteräkor, maneter, stora snäckor, taggfiskar och mycket mer. Det mesta i undervattensmiljön är väldigt väl fångat, samtidigt som det inte går att ta miste på att dessa fiskar och andra varelser har ett stort känsloliv och blir lätta att identifiera sig med både för vuxen och barn. Med andra ord är det här den perfekta boken både för den som har snöat in på livet under vattnet och den som behöver en saga om att komma bort. Och kanske är det så att vissa historier behöver bli berättade om och om igen, på nya sätt.