Recension

: Till vial
Till vial: 8400 dagar kvar Henrik Ståhl
2019
Bonnier Carlsen
8/10

Mot en annan värld

Utgiven 2019
ISBN 9789178030743
Sidor 176

Om författaren

Henrik Ståhl är född 1975 och verksam som skådespelare, dramatiker och författare. Boken Till Vial – 8 400 dagar kvar är baserad på hans pjäs Vial, som även filmatiserats, och nominerades till Barnradions bokpris 2019.

Sök efter boken

Det var en gång en planet som hette jorden. Där bodde människorna och de var inte alls bra på att ta hand om sin planet så några vetenskapsmän hittade en annan planet där man skulle kunna börja om på nytt. Den planeten hette Vial. För att ta sig till Vial byggde man två gigantiska rymdskepp, rymdsprången Otōsan och Okaasan, Pappa och Mamma på japanska.

Nu färdas Otōsan genom rymden mot Vial och ombord finns syskonen Gladys och Keaton. Bara de två. Hur kunde det bli så?

Det är en saga och det är poesi. Och en skildring av något väldigt, väldigt obehagligt. Något som är och har varit verklighet för många på jorden. En flykt till en annan planet är inte så olik en flykt till ett annat land, eller en annan världsdel. Människor man älskar kan bli väldigt annorlunda av stressen och pressen umbäranden, kris och krig för med sig.

Tioåringen bläddrar lite men konstaterar att det nog är för sorgligt. Han har rätt – det är sorgligt – men också fel för vad är ”för” sorgligt? Kanske är det hopplösheten, ensamheten, känslan av att det här är något som inte går att ordna, inte kan ställas tillrätta. De oändliga korridorerna, avstånden ombord – och avstånden i rymden. Oändligheten som speglas i det oändliga.

Kapitlen som utspelar sig ombord på Otōsan är tysta och dämpade, de tjocka heltäckningsmattorna tar åt sig ljuden, det man bara kan föreställa sig är poetiskt laddat, men också fyllt av smygande fara och obehag. Att något är fel står klart från början men att det är så väldigt, väldigt fel.

Kapitlen som berättar om tiden före är hårdare, vassare i tonen. Uppbrottsstämningen, kaoset, kriget. Lätt inlindat, ja, det är en bok för barn, men också inte. Skotten in i folkmassan, blodet. Det behöver inte upprepas, zoomas in, visas ur olika vinklar, det är illa nog.

Jag tänker på Aniara och Wall-E. På finlandsfärjor och små gummibåtar. På taggtrådsstängsel med beväpnade vakter. På att försöka göra rätt men ändå göra fel.

Är det detta vi vill göra med vår jord? Är det detta vi gör med vår jord, vi vuxna, vi som har makten, eller borde ha makten att göra något bättre.

Saga Nordwall

Publicerad: 2019-07-28 00:00 / Uppdaterad: 2019-07-25 22:28

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7805

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?