I ett helt vanligt villaområde försvinner en helt vanlig familjefar plötsligt. Han känner ännu ingen i området, har varit mycket ensam och renoverat och ställt i ordning, men när familjen, frun och de två små barnen, ska flytta in är han bara borta.

Hans försvinnande ger ringar på vattnet i kvarteret. I huset mitt emot blir pappan oerhört provocerad. Hur i hela helvete kan man bara dra? Ganska snart anar vi som läsare att just det kanske är vad han själv drömmer om.

Barnen påverkas på olika sätt. Ilon är dotter till han som försvunnit – stor nog att fatta att något är väldigt, väldigt fel, men för liten för att de vuxna ska inkludera henne i sin oro. Sten är barn i grannhuset, till den arga pappan och hans deprimerade fru, ett lite udda barn som har svårt att passa in, såväl i familjen som bland de jämnåriga killarna. Det, i kombination med grannpappans försvinnande, kan plötsligt få ödesdigra konsekvenser.

I Under tiden balanserar Pelle Forshed mysteriets dramatiska nerv och förmåga att ställa allt på sin spets med en blick för det vardagliga, för det djupt tragikomiska i våra alldagliga liv. Han förmår både kritiskt granska och verkligen känna för sina karaktärer, en stämning som naturligtvis smittar av sig också på läsaren.

Teckningarna är bedrägligt enkla och klara, kreativa i berättande och perspektiv utan att det någonsin tillåts gå ut över berättandet. Den här boken skulle jag faktiskt vilja sätta i händerna på någon som ännu inte riktigt fattat seriemediets storhet. Den är inte svår, konstig eller navelskådande, och den är sannerligen varken barnslig eller putslustig. Den är helt enkelt en riktig roman. En serieroman.