Recension

: Lyssna till månen
Lyssna till månen Michael Morpurgo
2017
B Wahlströms förlag
7/10

Osannolikt öde i familjehistoria

Utgiven 2017
ISBN 9789132198359
Sidor 320
Översättare Ylva Kempe

Om författaren

Michael Morpurgo

Michael Morpurgo är en engelsk författare född 1943. Han arbetar som lärare vilket fick honom att upptäcka sitt intresse för att berätta sagor. Han debuterade 1971 och har skrivit över hundra böcker för barn och ungdomar. Många av dem har blivit film eller teveserier och han har bla nominerats till ALMA-priset.

Sök efter boken

Året är 1915. Det lilla samhället på Scillyöarna ligger långt från Londons kulturliv och beslutsfattare. Invånarna försörjer sig på fiske och går i kyrkan på söndagar. Utanför huset hittar vi en liten köksträdgård och på ängen strosar en argsint häst som lystrar (nåja) till namnet Peg.

Berättelsen börjar med en fisketur och Alfie Wheatcroft får följa med pappa Jim ut med båten. Alfie trivs bäst som pappas hjälpreda. Havet, båtlivet och möjligheten att få upp makrill gör att skolan trillar långt ned på popularitetslistan.

Författaren sätter ord på hur kallt det blåser ute till havs. Händerna blir torra och spruckna av fiskearbetet. Lockelsen finns ändå där. Och när saltvattnet stänker åkallar både pappa och son smakerna av den smörstekta fisken. Scillyöarna läste jag om redan på 90-talet när jag och döttrarna hade Då valarna kom som högläsning. Också den skriven av Morpurgo och med samma spelplats.

Den osannolika händelsen som sker redan tidigt i boken är att pappa och son under fisketuren hör en mänsklig röst från den obebodda ön St Helens. Måsarnas skrik blandar sig in i ljudbilden men efter att de gått i land hittar de en flicka med tovigt hår och en skadad vrist. Hon är klädd i en smutsig herrskjorta och kan inte prata.

Sjöfarare tar hand om varandra, till och med okända som upphittas på havet. Det kan vara sjömän eller passagerare som hamnat i vattnet efter förlista fartyg. Sedvänjan är nedärvd sedan generationer. Roddbåten anländer till hemön med den livlösa flickan och möts av handlingskraftiga öbor som också är fulla av nyfikenhet. Alfies mamma tar initiativet när maken Jim anländer med värkande axlar efter den intensiva rodden:

Alla hade samlats omkring dem nu, och knuffades och trängdes för att se bättre. Frågorna haglade, men Mary viftade undan alla. ”Ge henne lite utrymme för guds skull. Flickan behöver luft, hon behöver andas. Hon är halvdöd, ser ni inte det? Håll er undan! Och kan någon skicka bud till St Marys efter dr Crow? Snabbt! Vi tar hem henne och värmer upp henne framför spisen så länge.”

Flickan är stum och hennes livsvilja verkar tyna bort. Men mamma Mary har inte för vana att ge upp. Hon har lyckats få ut sin bror Billy från ett mentalsjukhus och tar hand om honom med lite hjälp av sin man och son. Omgivningen hyser respekt för familjen Wheatcroft men byborna är inte särskilt bra på att dölja sina hånfulla blickar som de riktar mot den tidigare mentalpatienten. Och sedan blir flickan misstänkt för att vara tysk. Grannarnas flockbeteende leder till att någon slänger en sten som krossar fönstret till flickans rum.

Handlingen har en snabb puls och hela tiden undrar jag hur långt de ogina grannarna tänker gå. Parallellt kretsar mina tankar kring frågan: Ska flickan hitta sig själv igen?

Morpurgo delar med sig av sin fascination av det karga landskapet. Havet spelar upp alla sina färger och fenomenet ebb och flod ger den speciella prägel som kännetecknar Storbritanniens kust och öar. Skolmiljön med lärarens bestraffningar har sannolikt förebilder från verkligheten. Berättelsen kompletteras med den reflekterande tonen som finns i anteckningarna som görs av byns läkare. De är autentiska och har hämtats av författaren med lov från läkarens idag levande släktingar.

Allt återges ur flera perspektiv men berättarstilen är densamma oavsett person. Till och med de avskrivna anteckningarna har ett språk som verkar tillrättalagt. Jag blir lite nyfiken på den engelska originaltexten – uppstod den enhetliga stilen i huvudet på Morpurgo eller senare – nämligen i den svenska versionen? Hur som helst. Jag tror att skildringen skulle varit ännu starkare om karaktärernas olika sätt att prata och uppföra sig också kunnat spåras i texten.

Jag förstår att många människor har drivkrafter som är mer inriktade på nuet. Det är NU som kriget pågår i Syrien. Det är NU vi måste stoppa hatretorik på sociala medier. Och därför kanske det känns fel att ägna tid åt en berättelse som till största delen utspelade sig 1915. Förlaget marknadsför romanen till åldern 9 – 12 år och egentligen är det synd. Många historieintresserade vuxna tror jag skulle svepas med av Lyssna till månen, särskilt alla som gillar böcker som har ett ursprung i något som inträffat på riktigt.

Lena Nöjd

Publicerad: 2018-04-24 00:00 / Uppdaterad: 2018-04-24 06:30

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7322

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?