Recension

: Den vilda jakten på ett bättre jag
Den vilda jakten på ett bättre jag Carl Cederström & André Spicer
2018
Natur & Kultur
5/10

Lösningar på obefintliga problem

Det var inget jag talade högt om, men jag hade utvecklat en märklig vana att då och då ge mig själv en elchock. Poängen med Pavlok-armbandet förblev ett mysterium för mig, men av någon anledning tyckte jag att det var skönt att pigga upp mig med en stöt. Kanske för att mitt liv, just nu, var helt i avsaknad av något roligt och spännande.

Så skriver Carl, den ena av två forskare som under ett år testar olika självhjälpsverktyg, under januari månad då de skall fokusera på effektivitet. Pavlok-armbandets syfte verkar egentligen vara att göra sig av med dåliga vanor, inte att pigga upp sig själv med en stöt.

Varje månad under ett helt år skall författarna gå in i ett nytt område och försöka göra sig till bättre versioner av sig själva. Boken är skriven i dagboksformat där läsaren får följa de båda forskarnas vedermödor. Trots dagboksformen lyckas jag aldrig komma dem nära och under hela läsningen lyckas jag inte skilja ut vem som är vem.

De satsar stora pengar och mycket tid på att testa självhjälpsindustrin, en industri som omsätter stora mängder pengar varje år. Det är appar, armband, kurser och plågsamma läger. Det är gym med hård träning och skumma dieter. Det handlar också om att träna sig i andlighet och kreativitet.

Projektet är krävande och tär på deras vänskap.

De har skrivit en bok tillsammans tidigare och jag hade gärna velat veta om de höll sig sams under det projektet? Även om man känner varandra väl och trivs tillsammans brukar det ju alltid tära på en relation när man skall producera något tillsammans. Har deras osämja verkligen med självhjälpen att göra?

Jag blir lite besviken på slutkapitlet som heter ”Mening”. Här hade jag väntat mig mer analys. Men det känns mest virrigt och lite gnälligt. Här tycker jag att man hade kunna förvänta sig mer av två forskare som går in i att kritiskt granska en bransch, det verkar onekligen finnas en del att vara kritisk emot. Men tyvärr blir inte detta mycket mer än en raljant komedi. Som sådan fungerar den väldigt bra, förvisso.

Överhuvudtaget saknar jag en startpunkt. De verkar gå in i ett problemlösarprojekt utan att egentligen ha några problem. Är inte det dömt att misslyckas? Det är rolig läsning och jag skrattar ofta. Men jag kan inte riktigt låta bli att tänka att de inte gör detta för att de faktiskt känner behov av att förbättra sig. De verkar redan leva rätt bra liv och vara tillräckligt fokuserade, produktiva och lyckligt gifta. Kanske är det då egentligen inte vettigt att testa produkterna? Någon i en annan situation hade kanske på riktigt haft hjälp av något av verktygen?

Cecilia Bergman

Publicerad: 2018-04-15 00:00 / Uppdaterad: 2018-04-14 22:02

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7313

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?