Äntligen får jag se hur det går för figurerna i Kvartetten, som sprängdes. Illustratören Malin Biller, som ritat Birger Sjöbergs roman i serieform, släppte del ett för cirka två år sedan. Och den andra delen har kommit i mina händer denna vinter.

Historien fortsätter i den lilla småstaden. Tunga är fortfarande de penningbekymmer som de unga herrarna hamnade i på grund av satsningar i osäkra aktier. Vid sidan av dem ges även plats till två av kvinnorna. Maj Andersson drivs av att skapa en materiellt bättre standard än den hon själv kommit från och Fröken Åvik gör upp med sina dominanta föräldrar.

Den här gången passade jag på att göra en parallell läsning av Birger Sjöbergs original som finns att tillgå på nätet. Tack Litteraturbanken! Originalet innehåller några fler sidohistorier som Biller inte haft plats för. Trots detta uppstår inga luckor i hennes serieroman, jag tycker snarare att hon gjort helt rätt i sitt urval. En regissör väljer ju inte alltid alla scener vid skapandet av en film (eller en pjäs) som utgår från en bok.

I några av serierutorna tecknas omgivningen med detaljrika bakgrunder. Det märks att Biller studerat fotografier av tidens inomhusinteriörer. I andra serierutor saknas detaljer och bakgrunden utgörs av kompakt svärta, vilket förstärker en karaktärs inre grubblande.

Biller fortsätter att teckna unika karaktärer, något som gjorde mig så förtjust i läsningen av första delen av hennes verk. På ytan ser det ut som om hon enkelt tecknar människornas konturer med sin tuschpenna. Men enkelheten kompletteras med en stor variationsrikedom när det gäller mimiken. En bred mun, en hopsnörd mun, ett leende som stelnat till ett grin. Kort sagt – exemplen på ansiktsuttryck är många och påminner om egenupplevda händelser när känslorna varit motstridiga.

Skildringen av det småpräktiga livet i småstaden fängslar mig. Det är definitivt Malin Billers förtjänst. Hon öppnar en dörr till Sjöbergs klassiker som kan uppfattas som både gammalmodig, dammig och provinsiell. Det provinsiella tar liksom inte sikte på vad som händer i omvärlden. I grannlandet Finland är mängden faderslösa familjer stor efter inbördeskriget och på kontinenten växer oron bland sysslolösa kejserliga soldater i spåren av Versaillesfreden. I Vänersborg är dessa händelser mycket avlägsna men där finns annan ångest. Penningbekymmer som herrarna, vänskapskvartetten, kämpar med har redan nämnts. Småstaden har också förtryckande och ångestframkallande normer som drabbar särskilt kvinnorna, vilket Sjöberg försökt närma sig i sin roman. Vi har till exempel fallet med Maj Andersson som blivit gravid utan att vara gift. Det andra exemplet är Märta Åvik, vars föräldrar envisas med att hon ska gifta sig med en motbjudande man.

Det slår mig när jag gör en generell jämförelse mellan männen och kvinnorna att männen får ett större utrymme för koketteri och självironi. Kanske har Sjöberg en större respekt för kvinnorna och tycker att många av de män som förekommer i hans berättelse är lite löjeväckande? I nästa stund tänker jag tvärtom. Mansbilden är inte alls så schablonmässigt framställd. Den nyblivne fadern är oerhört fint tecknad när Maj föder det oplanerade barnet. Också barnets farfar, som står i trädgården en tidig sommardag, får axla en mogen människas rika känsloregister, när han möter den strålande tvååriga Maj Elisabet.

Jag har kommit närmare Birger Sjöbergs klassiker tack vare Malin Billers tolkning i serieformat. Medryckande och underhållande för mig, hoppas fler provar parallell läsning av serien och originalet.