Recension

: Fislandet
Fislandet Cecilia Forss Anna Ileby (illustratör)
2017
Rabén & Sjögren
7/10

Det som varken syns eller går att ta på – finns det?

Utgiven 2017
ISBN 978-91-29-70200-2
Sidor 121

Om författaren

Cecilia Forss, född 1985, är svensk skådespelare och komiker. Hon fick sitt genombrott i filmen I rymden finns inga känslor 2010 och har även haft rollen som Cindy i ICA:s reklamfilmer. Cecilia tillhör Uppsala Stadsteaters ensemble. 2011 var hon sommarpratare i Sommar i P1, där hon avslöjade hur hon som 13-åring blev antastad av en 40-årig skådespelare.
Fislandet är hennes debut.

Sök efter boken

Någon gång i slutet på 1980-talet gick det en serie sketchprogram på radions P3 som kallades Riskradion, med bland andra Erik Blix och Stefan Livh vid rodret. Serien bestod av ett antal humorsketcher som om du frågar mig, har blivit klassiker med tiden. Av dåtidens recensenter kallades serien den intellektuella kiss- och bajshumorns inträde i svensk radio.

Min favoritsketch från den serien heter Livsåskådningsredaktionen i Hallsberg och är en parodi på ett seriöst livsåskådningsprogram i P1. Medverkar gör dåvarande biskopen för Stockholms stift Krister Stendahl (i sketchen döpt till Kristen Dödsdal) och poeten Bo Setterlind (i sketchen kallas han Bo Skvatterlind). På samma djupt allvarliga sätt som de skulle kunnat diskutera Guds existens och skärskådat denna, i den seriösa förlagan på P1, gör de det i Riskradions tappning om en fis. För det som varken syns eller går att ta på – finns det?

Jag kommer att tänka på det när jag börjar läsa Cecilia Forss och Anna Ilebys verk Fislandet som enligt förlaget är en bok som vänder sig till åldergruppen 6-9 år.

Huvudpersonen Märta 7 år är på sätt och vis en ovanlig person. Hon har ett fiskontor på sitt rum. Det består av en hylla med etiketterade glasburkar där hon samlat olika fisar. I en burk har hon en spagetti-och-köttfärssås-fis, i en annan en popcorn-fis. Hon kallar det hon gör för fisforskning. Hon funderar över varför en fis är tystare än en prutt. Varför en del gaser ur rumpan luktar mycket och andra inte alls.
Parallellt med detta fisforskningsspår löper hennes förtjusning i bänkkamraten i skolan – Casper. Och det är tack vare honom som Märta mot slutet av boken upptäcker något. Att det med en fis på sätt och vis även finns existentiella perspektiv.

Allt är frid och fröjd med Märtas ovanliga hobby tills den dag då det är mammas och pappas tur att ha bostadsrättsföreningens styrelsemöte hemma i lägenheten. Det luktar kaffe och nybakad sockerkaka. Märta och hennes två syskon är tillsagda att hålla sig lugna på sina rum. Det har Märta inga problem med. Hon tycker om att sitta därinne och forska. Men så kommer hon att tänka på den äldste i föreningens styrelse, Lennart. En riktig gubbfjärt i samlingen det vore väl något?

På en vinglig pall klättrar hon upp för att nå en av de glasburkarna hon ännu inte fyllt med någon prutt. Följden blir att tre de glasburkar med de starkast luktande fisarna far i golvet och går sönder. Långsamt sprids i omisskännlig odör inte bara i Märtas rum, utan snart i hela lägenheten.

Och den finaste damen i styrelsen – Gunilla Gorilla – reagerar naturligtvis. Hon undrar vad som luktar så fasligt illa och pappa försöker rädda situationen genom att svara ”ja inte är det sockerkakan iallafall” fast han nog innerst inne förstår. Märta tänker att det är lika bra att ta tag i situationen och öppnar dörren.

- Hej! Det är bara min fis-samling som luktar. Tre burkar gick precis sönder, och nu skulle jag behöva några nya fisar. Är det möjligtvis nån av er som skulle vilja prutta i en burk? Jag behöver framförallt en riktig gubb-fjärt, säger Märta och tittar förväntansfullt på Lennart.
Gubben Lennart har en sådan där plastgrej i örat som tjuter till då och då.
- Vad sa hon? säger han. Maträtt?
Märta svarar med ännu högre röst.
- Nej, inte maträtt, GUBBFJÄRT?
- Vasa? Vilken maträtt?
- GUBBFJÄRT! JAG SKULLE VILJA ATT DU PRUTTAR NER I…
- Inte nu Märta, säger pappa, nästan lite argt.
- Vill nån kanske ha lite mer sockerkaka? säger mamma, något för snabbt för att det ska låta naturligt.

Det utbryter ett kaos i lägenheten. Av Gunilla Gorilla får Märta höra att fina flickor inte fiser. Ett påstående som verkligen är ett slag i magen på många nivåer för Märta. Och av föräldrarna förbjuds 7-åringen att få fortsätta med sin hobby. Pappa föreslår så småningom att Märta borde ägna sig åt ridning eller pingis istället.

Märta drabbas av förstoppning. Men så en dag när hon som vanligt varit på hemväg med cykeln och går förbi Gunilla Gorillas dörr i deras trappuppgång, hör hon hur den fina damen släpper en fis. Märta blir så häpen så snabbt hukar sig bakom en stor krukväxt som står där. Inte nog med att den doftar, den syns också. Som ett rosa litet moln pyser den ur hennes bakdel. Den påminner lite om röken de hade på juldiscot sist, tänker Märta. Dessutom rör det sig något inne i röken. En flicka?

Som en liten Tingeling stiger flickan ur röken och talar om för Märta att hon fått den magiska kraften att under en begränsad tid kunna se fisar. Hon får också reda på att det var länge sedan Gunilla skrattade. Denna Tingeling-figur får Märta att acceptera att fisar är något naturligt, men kanske också något människor generellt generas över.

Det är charmig och bitvis tänkvärd bok det här, som skribenten Cecilia Forss och illustratören Anna Ileby åstadkommit. Den får mig roat att tänka på om det verkligen går att fånga starka lukter, eller framförallt fisar på burk. Hur bär jag mig rent konkret åt då? Jag borde kanske prova.

Erik Stenkula

Publicerad: 2018-01-05 00:00 / Uppdaterad: 2018-01-03 22:14

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7207

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?