Början på en del romaner blir klassiska. Ofta citerad är första meningen i Processen av Franz Kafka: ”Någon måste ha förtalat Josef K., ty utan att ha gjort något ont häktades han en morgon”. Likaså Tolstojs ord om lyckliga och olyckliga familjer i Anna Karenina. På samma vis är det inledande stycket i Dagar av […][...]

Yvonne Hirdman har rest tillbaka i historien förut. 2006 kom till exempel hennes bok Det tänkande hjärtat, om Alva Myrdals liv. Och 2010 fick Hirdman Augustpriset för sin biografi Den röda grevinnan som cirklar kring hennes mor Charlottes livsresa i ett mellankrigs-Europa. Lent kändes regnet… utspelar sig under en dryg månad våren 1945. Freden i […][...]

Finland firar 100 år som nation och böckerna liksom kulturprogrammen om vårt östra grannland väller över oss. I Sverige är gemeneman tämligen okunniga om Finlands dramatiska nutidshistoria. Kanske också tämligen ointresserade? När då Herman Lindqvist skriver en tämligen lättsam biografi om Mannerheim, Finlands stora legend, torde det gå att betrakta som en historieupplysande välgärning. Denna […][...]

Fårdagboken utgörs av korta noteringar om fårens väl och ve under knappt två år. Mannen som skriver är akademikern som söker något nytt i tillvaron. Han flyttar ut på landet tillsammans med familj och vänner, startar kollektiv och börjar med fårskötsel. Först är det trevlig, lite smårolig läsning om rymmande får och staketlagningar. Och om […][...]

Rima kan inte tala, men hon kan gå. Eller nä, det stämmer inte. Hon kan tala, men gör det inte; hon kan sjunga, läsa högt, recitera Koranen, men hennes tunga strejkar när hon ska tala. Och det är inte så mycket det att hon kan gå som att hon inte kan sluta; så fort hon […][...]

På måndag går årets Augustgala av stapeln. Sex böcker vardera är nominerade till tre priser: Årets bästa skönlitterära bok, Årets bästa fackbok och Årets bästa barn- och ungdomsbok. Innan vinnarna har utsetts vill vi passa på och uppmärksamma alla de arton nominerade – eller åtminstone dem vi hunnit recensera så här långt. Tidigare pristagare har […][...]

Hur kunde det hända? Skulle det kunna hända igen? Nazister marscherar på gatorna och det är svårt att inte ställa frågor om hur denna politiska ideologi med riktning rakt mot massmordet kan verka rimlig för någon enda människa 2017. 2017. När generationer av svenskar fått undervisning, delvis från den särskilda myndigheten Forum för levande historia, […][...]

Att wallraffa blev ett verb någon gång på 1970-talet, när den tyske journalisten Günter Wallraff levde som de yrken han ville skildra. En mer korrekt benämning hade kanske varit att ”nordströmma” eller något liknande, för den svenska journalisten Ester Blenda Nordström gjorde det redan på 1910-talet. Nordström tog anställning som piga för att själv uppleva […][...]

Berta Hanssons målningar har inte sällan något melankoliskt över sig. Kanske sorgset, kanske längtande? De har inte sällan lågmälda men liksom mättade färger. En sorts kraft, trots allt. Hur som helst lånar de sig fantastiskt väl till inspiration för den berättelse om Hanssons liv som Sara Lundberg berättar och målar i Fågeln i mig flyger […][...]

När jag var runt nio år fick jag i julklapp en riktigt ryslig bok som hette Handen från dödsdalen. Det tecknade omslaget föreställer en kyrkogård och i förgrunden tränger en knotig hand upp ur en grav. Boken innehöll skräcknoveller som inbegrep lik, osaliga andar och andra kusligheter. Åh, vad jag älskade den boken. Rädslan pirrade […][...]