Krönika

Vadå ”finns inga kvinnor”?

Förra helgen var jag på De svenska historiedagarna i Borås. Det är en ambulerande konferens eller mässa – nästa höst är det Visby som gäller – som sammanför diverse historieintresserade: forskare, författare, historielärare och allmänintresserade. Inte helt olikt bokmässan ilar man mellan parallella seminarier, svär lite över allt man missar, och kastar ett öga på spännande bokbord i förbifarten eller över förmiddagskaffet.

Jag var där som doktorand på stipendium för att få tillfälle att kort presentera min egen forskning och lyssna på andra doktorander, vilket var enormt välkommet och intressant, och hann dessutom lyssna på bland andra Christina Florin och Josefin Rönnbäck, som talade om kampen för kvinnlig rösträtt.

Det absolut starkaste intrycket gjorde dock en session som hette ”För mycket män och för lite kvinnor?” och handlade om kvinnorepresentationen i läroböcker. För att utrycka det något sånär civiliserat: det var länge sen jag blev så provocerad.

Jo, det är ett sedan länge välkänt problem att kvinnor osynliggjorts i läromedel, inte minst vad gäller historieböcker. Det har gjorts akademiska studier av detta, och inte minst ett DN-reportage härom året har väckt stor uppmärksamhet.

Det sistnämnda var också utgångspunkten för den här sessionen, där en av de utpekade läromedelsförläggarna helt enkelt gick i försvar. Det är tydligen vansinnigt svårt att få med några kvinnor i historieskrivningen, vilket också underströks av flera läromedelsförfattare i publiken. En menade till och med att det var lättare att få med några kvinnor under 1800-talet än under 1900-talet, för där trängde ju världskrigen ut det mesta andra.

Alltså, va? Är det svårt att hitta några betydelsefulla kvinnor under 1900-talet? 1900-talet? Bara de olika feministiska vågorna fyller ju bok på bok. Vi har kvinnliga ledare, aktivister, forskare … Fast vänta nu. Är det självklart att man måste vara en stor ledare för att platsa i historieböckerna?

Den eviga motfrågan är ”Men vi kan inte hålla på och skriva om historien så att den blir jämställd?! Det var den ju inte.” Nej. Inte i betydelsen att kvinnor haft lika mycket makt som män. Eller kanske snarare: vissa män. För är verkligen frågan, som seminariet ställer den, om det finns ”för mycket män” i historieböckerna?

De flesta män syns ju inte heller. Det är makthavarnas historia vi skriver. Men varför är makthavarna, dessa eviga ”kungar och krig” egentligen viktiga? Är det inte därför att deras beslut påverkat så många människors liv? Och vilka är alla dessa människor?

I en väsentlig betydelse är historien, själva det förflutna, faktiskt jämställd. Halva befolkningen är och har alltid varit kvinnor. Alltid och i hela världen.

Om historieskrivningen missar dem så måste den ställa fel frågor.

Ella Andrén

Publicerad: 2017-10-15 10:00 / Uppdaterad: 2017-10-15 09:55

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?