Jag ville verkligen läsa och skriva om den här boken. ”- Åh, snälla, låt mig recensera just den här boken!”. Nu vet jag inte om jag är kapabel till det. Jag borde förstått det redan av titeln. Bra val, Robert. Verkligen mycket bra. Den inleds som följer: Du ska just börja läsa Italo Calvinos nya […][...]

Nomadplaneten utspelar sig under tidigt 2100-tal. Det senaste seklet har kännetecknats av miljökatastrofer till följd av global uppvärmning, ekonomiska kriser, och väpnade konflikter. Stora delar av jorden är inte längre beboeliga, och levnadsstandarden i de tätbefolkade städerna är ofta under all kritik. Det ser mörkt ut för mänskligheten, när det plötsligt tänds ett nytt hopp […][...]

Mina smala axlars längtan handlar om Magda, gymnasieelev och begynnande poet. Under sitt första år på skolan får hon ett mystiskt brev av någon hon inte känner – hon har blivit utvald till ett hemligt kvinnligt sällskap. Samtidigt faller hon för trean Jens, killen som pratar om döden och är chefredaktör på skoltidningen. Och, förstås, […][...]

Det gör ont redan från början. Ett besked om dödlig cancer, om utmätt tid. En sårig relation till dottern, vars far Masood dött för inte så länge sedan. Ett under lång tid uppbyggt raseri men samtidigt tvekan – hur kunde det bli så fel? Hur kunde flykten till tryggheten, till detta vackra land leda till […][...]

Andras vänner av Liane Moriarty är en slags korsning mellan ett relationsdrama och en spänningsroman. Den gör ständiga tidshopp mellan dagen för en ödesdiger grillfest, och gästernas liv några månader senare. Exakt på vilket sätt grillfesten var ödesdiger avslöjas inte förrän en bra bit in i boken, och nyfikenheten på vad som är källan till […][...]

Ramhistorien är inte särskilt upphetsande. Ung skandinav flyttar till New York för att jobba som praktikant på en konstfestival. Staden är stor. Han träffar konstnärer i allmänhet och en mystisk kvinnlig konstnär vid namn Ana Ivan i synnerhet. De pratar. Hon berättar om sitt liv. Snart befinner vi oss i Ceaușescu-tidens Rumänien. Det är hallucinatoriskt […][...]

Det var en gång ett litet land som ingick i det Ottomanska väldet. Varthän du än såg visade sig armod och fattigdom. Sen kom en annan tid. Många av Europas länder leddes av nazister och fascister som invaderade och ockuperade sina grannländer. Så skedde även i Albanien. Ingen var riktigt säker på vem som tänkte […][...]

För några veckor sedan recenserade jag en samling av Daphne du Mauriers noveller, Fåglarna och andra noveller, och var nästan mer tagen av omslaget än av innehållet. Här gäller det samma förlags nyutgåva (men inte heller här nyöversättning) av hennes roman Rebecca – och nu är förhållandet det omvända. Den här ikoniska romanen – inte […][...]

För tjugo år sedan spelade överste Julyan en roll i utredningen av den vackra Rebecca de Winters död. Nu börjar han bli gammal och skraltig och medveten om sin dödlighet, och minnena av Rebecca plågar honom. Borde han ha legat på mer? Anade han inte i själva verket att det utredningen slog fast nog inte […][...]

Observera att det här är en recension av en uppföljare, så: spoilervarning. Det går inte att resonera om Susan Hills Skuggan av Rebecca utan att diskutera slutet på föregångaren, Daphne du Mauriers Rebecca. Det finns förstås skäl både för och emot att skriva (och för den delen att läsa) en fortsättning på du Mauriers berömda […][...]