Jag bojkottar inte bokmässan i år. Jag kommer inte att åka till bokmässan i år. Det är skillnad. Jag har gått på bokmässan i många år, det kändes som något man måste göra som bokfanatiker, men de senaste 7-8 åren har jag åkt dit i jobbet. När jag nu har nytt jobb och inte är […][...]

Jag har hört många argument för att åka till Bokmässan. Allt från att ”Jag älskar böcker och tänker inte låta någon ta det ifrån mig”, via ”man måste ta debatten”, till ”vi kan inte låta rasisterna vinna”. Jag förstår – och håller i viss mån med – dem allihop. Jag älskar också böcker. Litteraturens förlovade […][...]

Byt ut bokstaven r i ordet fara. Med vadå? Bokstaven s. Ingen förintelseförnekare kommer över min tröskel. Jag kommer att be personen dra dit pepparn växer. Troligen säger jag ord med helt annan valör. Izolda lever i Warszawa, blir huvudlöst förälskad i mannen med de tafatta händerna. Livet pågår i Warszawas getto som nazisterna inrättat […][...]

Yttrandefrihet är inte synonymt med rätten att ha ett bord på Bokmässan. Åsiktsfrihet är inte synonymt med rätten att få uttrycka sina åsikter på Bokmässan. Det här är samhällskunskap på mellanstadienivå, men ändå tycks det om och om igen uppstå förvirring kring de här väldigt enkla koncepten. En del koncept var liksom enklare på mellanstadiet. […][...]

Förra året följde jag debatten om Nya tiders medverkan, och tolkade det som att det hela var en juridisk miss. Korkat, men kan hända den bäste, tänkte jag. Nu har de lärt sig inför nästa år. Så när nästa år kom, och det stod klart redan tidigt att Nya tider sökt och fått tillstånd till […][...]

I rättvisans namn bör jag kanske erkänna att jag inte visste riktigt vad det var för typ av bok som jag beställde när jag bad att få recensera X – den sista platsen. Jag hade läst Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda, såg Ajvide Lindqvists namn och tänkte inte mer på saken. […][...]

Det är ett brokigt persongalleri vi får följa i Mia Ajvides roman Älska Vingåker. Bland huvudpersonerna har vi den sex-åriga flickan Nina som överges av sin mamma på Vingåkers bibliotek. Hon har en övernaturlig förmåga att påverka människors känslor, något som skrämmer henne. Även outsidern Petrus som återvänder till Vingåker efter några år på institution […][...]

Finns det något mer att veta om Selma Lagerlöf? Har inte biografier, avhandlingar och tv-filmatiseringar redan berättat allt? Okänt var det åtminstone för mig, att Sveriges första Nobelpristagare i litteratur var en resenär. Än mer okänt var att hon fotograferade mycket på sina resor. Under sommaren gavs boken Frihetslif! ut med illustrationer av hemskickade vykort […][...]

”We see only prostitutes on the streets”, said a representative of the Bucharest police, who also declined to be named. He added that “those girls” do what they do by choice. ”We don’t see the trafficking.” Inledningscitatet får mig att tänka på den där tjetjenska tjommen som med eftertryck underströk att det minsann inte finns […][...]

Om Henrik Bromanders båda tidigare romaner i hans romantrilogi om manlighet på olika sätt behandlade män i utanförskap, kroppsbyggaren och steroidmissbrukaren Johan i Riv alla tempel respektive näthataren Joel i Vän av ordning, så rör sig Bara en kram mer kring innanförskapets manlighet. Och den är på inget sätt mindre sunkig i Bromanders tappning. På […][...]