Krönika

De goda litteraturälskarnas tystnad

Jag har hört många argument för att åka till Bokmässan. Allt från att ”Jag älskar böcker och tänker inte låta någon ta det ifrån mig”, via ”man måste ta debatten”, till ”vi kan inte låta rasisterna vinna”. Jag förstår – och håller i viss mån med – dem allihop. Jag älskar också böcker. Litteraturens förlovade värld är helig, och jag är förbannad på att något så fantastiskt roligt och spännande som Bokmässan sabbats av något så småaktigt som främlingsfientlighet. Jag förstår lockelsen i att åka ändå, och ha så roligt man kan, främlingsfientligheten till trots. Jag förstår att man väljer sin kärlek till böcker över sin motvilja mot rasism, och jag tänker inte skuldbelägga någon som väljer att åka till Bokmässan.

Däremot tror jag att det är klokt att vara på det klara med att åka till Bokmässan inte automatiskt innebär att man ”tar debatten”. Att ignorera Nya Tiders monter medan man går vidare till trevligare utställare är inte samma sak som motstånd. Jag säger inte att man måste gå fram till de unga ariska gossarna och förklara för dem varför de inte hör hemma på Bokmässan (eller ens i ett civiliserat samhälle, för den delen), tvärtom tror jag att det är ett säkert sätt att garantera att man kommer råka illa ut på ett eller annat sätt. Det finns organiserade motståndsaktioner, och en alternativ bokmässa, om ni vill kan ni ansluta er till dem istället för att ta saken i egna händer.

Det pratas mycket om att Nya Tider får plats på Bokmässan för att…”mummel mummel fritt land”, ”YTTRANDEFRIHET!”, ”vi har faktiskt tryckfrihet i Sverige!”. Den mer passionerade personen citerar kanske ”jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt uttrycka den”. Underförstått: du är en kass människa för att du inte är okej med hatisk propaganda mot människor baserat på deras hudfärg, religion, eller sexuella läggning. Jag tror visserligen knappast att individerna bakom Nya Tider skulle vara beredda att dö för min rätt att uttrycka min åsikt att de är trångsynta troglodyter från fel sida av 1930-talet, men deras öppensinnade försvarare verkar i alla fall vara beredda att dö för rätten att få citera (något som liknar) Voltaire. Hursomhelst. Tryckfrihet och yttrandefrihet innebär att staten inte kan censurera dig eller fängsla dig för dina åsikter, inte att du automatiskt har rätt till ett bord på Bokmässan (som dessutom är en privat aktör), men det verkar vara en skillnad som gör många Voltaire-entusiaster lite förvirrade.

Att Bokmässan släpper in främlingsfientliga makter betyder i praktiken att man tar ett steg mot att göra smutsbruna uniformer lite mer rumsrena. Att ge dem ett bord är att säga att de spelar i samma liga, och hör hemma i ett öppet och demokratiskt kulturcentrum. Det gör Nya Tider till lite mindre extremister från högerkanten, och lite mer till vilken vanlig publikation som helst. Just nu är Bokmässan värd för den trevliga festen med sansade och trevliga människor som bara vill dricka vin och umgås. Det är bra stämning och alla har kul, problemet är bara att Bokmässan envisas med att bjuda in den där jobbiga Nya Nicke som alltid blir för full och talar alldeles för högt och blir skränig. Ingen gillar att ha honom där egentligen, men det känns ju taskigt att inte bjuda in honom, och oartigt att säga till värdfolket att Nya Nicke sabbar stämningen. Ju fullare Nya Nicke blir, desto mer ylar han om att invandrarna tar jobb från svenskar, och när någon lite generat försöker argumentera mot honom spiller han ut halva sin öl i soffan i sin iver att berätta om PK-medias stora konspiration. ”De mörkar uppgifter för vi ska tro att Mustafa inte våldtar svenska tjejer!” ylar Nya Nicke, medan resten av sällskapet stirrar ner i vinglasen och drar sig undan. Någon viskar till någon annan att ”han är för full, fattar han inte det?”. Bekymrade blickar. ”Någon borde sätta honom i en taxi…” Men alla är schyssta och öppna människor som inte vill döma någon i onödan, så ingen slänger ut Nya Nicke. För helvete, Bokmässan. Jag säger inte att ni måste ge Nya Nicke en rak höger (även om det skulle finnas en lingvistisk rättvisa i det), men se för fan till att inte bjuda in honom på fler fester.

Att bjuda in mig till samma fest som förespråkare för en ideologi som hävdar att mina föräldrar och vänner inte hör hemma i det här landet, att jag och min fru inte borde få gifta oss eftersom det är ”onaturligt” med homosexualitet, att personerna jag växte upp med egentligen är terrorister… det är jävligt respektlöst. Jag kommer inte närvara på en tillställning där vissa gäster ifrågasätter mitt grundläggande mänskliga värde. Nästa fest kanske fler människor som inte själva tillhör de utsatta grupperna också väljer att avstå, som en solidarisk handling.

Jag står fast vid mitt tidigare uttalande om att jag inte tänker skuldbelägga någon, och sanningen är att jag förmodligen hade resonerat likadant som alla litteraturälskare som väljer att åka, om jag inte kände mig hatad på ett personligt plan. Men låt mig mota bort lite av Voltaire med Martin Luther King Jr:

”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.”

Katze Collmar

Publicerad: 2017-09-23 00:00 / Uppdaterad: 2017-09-20 20:00

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?