Novellix har gett ut noveller styckvis, och i boxar om fyra, i ett antal år nu. De ger ut allt från klassiker till skräck och deckare. Och nu äntligen – noveller om att vara ung.

Noveller för ungdomar är rätt sällsynta överlag. Oftast kommer de i form av spin-offs till stora serier, till exempel Cassandra Clares eller Veronica Roths böcker. Inte för att novellen är så stor som form inom andra genrer heller, men det gör att Novellix ungdomsbox är extra efterlängtad. Dessutom är de också ursnygga, med ramar av växter längs kanterna, en för var årstid.

Juan-les-Pins är skriven av Sandra Beijer, och handlar om ett gäng tjejer på högstadiet som räknar ner dagarna tills skolan slutar, och de får fly vardagstristessen, och killarnas makt, för att börja gymnasiet i Frankrike under ett utbytesår. Först och främst är Beijers språk, som vanligt, uppslukande – samtidigt vackert och påtagligt realistiskt. Flickornas desperation över att få komma iväg blir så påtaglig, och relaterbar, att det är svårt att värja sig. Killarnas makt i skolan, och över dem, gör en arg. Novellen ger oss en inblick i en tid mellan att vara barn och bli vuxen, där barndomens lekar eftersträvar vuxna ideal och blir förvirrande. Juan-les-Pins är stark, sann och sorglig. Den säger för mycket om vår samtid för att vara bekväm.

Elin Bengtsson har skrivit novellen En vinterlek, en rätt obehaglig historia om hur huvudpersonen möter sitt förflutna på en nattklubb, i form av ett manipulativt nästan-ex och sitt egna forna fjortonåriga jag. Det handlar om samtycke, hur man förhåller sig till den person man var förut, vad man säger till den som utnyttjat en, eller kanske hur man skulle vilja hämnas. Det finns igenkänning på flera plan, men framför allt är det svårt att läsa. Både killen som dyker upp, de plattityder han bräker ur sig, och hur det hela dras ihop ger en dålig smak i munnen. Novellen visar på ett, kanske flera, samhällsproblem, men den förhåller sig argt till dem. Ilska kan vara bra, och är ofta avgörande för förändring, även om man i verkligen kanske inte ska gå riktigt lika långt som i den här berättelsen.

Till varje pris är också jobbig, men på ett hela annat sätt. Den är skriven av Sara Kadefors. Här ser vi också en något äldre karaktär, som tagit studenten och jobbar i någon slags dygnet runt-kiosk för att ha råd med hyran. Problemet är bara hennes arbetskamrat, och chef, Jenny. Jenny är bestämd, och följer reglerna till punkt och pricka. Jennys dröm är att bli förflyttad till den bästa butiken inne i stan, och för att hon ska bli det måste den hon driver vinna en tävling. Hon är villig att göra nästan vad som helst för att komma dit. Den här novellen var den jag tyckte minst om, mest för att jag inte riktigt förstår den. Kanske handlar den om dåliga arbetsvillkor, kanske om förväntningar på arbetslivet. Kanske handlar den om maktmissbruk, eller om psykisk sjukdom. En novell för den som gillar att grubbla.

Den sista novellen heter Levande läppar rekommenderas, skriven av Johanna Nilsson. Här samsas lögner, skulder och svindlande risker i en vild sida av Uppsalas studentliv. Det är dekadens och framtidstvivel, vårdslöshet och tveksamhet. Allt tillsammans blir omöjligt att sätta ner. Det är inte en text som ”försöker säga” någonting, utan det är fartfyllt och energiskt historieberättande. Jag vet knappt vad den handlade om, men bra var det.

Jag är inte säker på att alla novellerna verkligen berättar så mycket om hur det är att vara ung, men kanske är det min egen erfarenhet som är begränsad. De olika texterna är också rätt olika varandra, och fungerar kanske för olika läsare. Samtidigt tror jag det är en fördel att läsa dem tillsammans, och jämföra dem. Om man ändå vill köpa dem styckvis, så rekommenderar jag Beijer och Nilsson. Gemensamt för dem alla är i alla fall att de alla rör vid något obekvämt, och det är också deras största styrka.