Många av karaktärerna i novellsamlingen Hägring verkar vagt bekanta. Det känns nästan som om Oline Stig bestämt sig för att skriva om mina grannar, mina vänner eller någon av de udda personligheter som jag träffade under mina första tågluffarsomrar i Italien. Här finns kompisarna från barndomen, ungdomsförälskelserna och de coola, självständiga kvinnorna som man såg […][...]