Recension

: Min bror monstret
Min bror monstret Mårten Sandén
2016
Rabén & Sjögren
6/10

En bror att använda som vapen

Utgiven 2016
ISBN 9789129699524
Sidor 172

Om författaren

Fotograf: Cato Lein

Mårten Sandén (född 1962) bor i Lund och är utbildad psykolog, men arbetar som låtskrivare och författare. Han debuterade 1995 med bilderboken Roy och Perry räddar en varg (illustrerad av David Polfeldt) och har bland annat skrivit serien om Petrinideckarna för barn. Mårten Sandéns första ungdomsroman var En plats de kallar Lyckan (2006).

Sök efter boken

I ett nedgånget höghusområde bor Benjamin, kallad Syrsan, och hans storebror Monstret. Deras mamma är död och deras pappa har stuckit, så för att inte socialen ska omhänderta dem och sära på dem är det Benjamin som håller ordning på allt i deras lilla lägenhet och liv. Ser till att de kommer iväg till skolan och jobbet, handlar och lagar mat och håller rent omkring dem.

Storebror är inte riktigt som andra. Han är stor och stark, arbetar hos en stenhuggare med tunga lyft hela dagarna, men kan bara kommunicera med enkla handtecken. Helst sitter han och leker med sin lilla bondgård i plast, men att han är så snäll och barnslig har Benjamin bestämt sig för att hålla för sig själv. Det är en brutal verklighet de lever i, och att folk är rädda för det biffiga Monstret skyddar dem båda.

Särskilt nu när de fått ont om pengar sedan pappan stack och Benjamin blivit tvungen att låna pengar av Snake, en knarklangare inblandad i något sorts gängkrig. Återbetalningen kan lösas genom att Snake får låna Monstret som ”livvakt”. Han behöver bara stå och se farlig ut. Inge respekt. Och inte, inte avslöja hur ofarlig han i själva verket är, men det vet ju bara Benjamin.

Min bror monstret är en mörk, lite märklig roman. Jag lyckas aldrig riktigt sätta fingret på om den är tänkt att utspela sig i någon undanskymd vrå av vår egen samtid eller om det faktiskt är en dystopi, en nära framtid där människorna, barnen, blivit alltmer utelämnade åt sig själva. Att jag har svårt att avgöra detta, placera hur det är meningen att jag ska läsa boken, stör mig ohjälpligt lite i läsningen.

Samtidigt är den spännande och lättläst, säkert inte alls dum att sätta i händerna på sådana unga läsare (målgruppen är enligt förlaget 12-15 år) som lätt blir avskräckta av tegelstensromaner. Den är kort och liten i formatet, inte skrämmande alls, men klart värd att lära känna och fundera på. Som Benjamin själv.

Vilket ansvar för att navigera i ett samhälle präglat av utsatthet och gängkrig kan en lillebror ha? Kan en storebror som själv egentligen inte förstår vad som pågår användas och lånas ut som ett vapen? Det är en mörk liten bok om svåra frågor. Nästan så att jag har svårt att få ihop format och tema. Nog måste det vara menat som en dystopi?

Ella Andrén

Publicerad: 2017-03-04 00:00 / Uppdaterad: 2017-03-03 19:51

Kategori: Recension | Recension: #6864

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?