Utgiven | 2016 |
---|---|
ISBN | 9789163887765 |
Sidor | 211 |
Orginaltitel | The Nest |
Översättare | Kristoffer Leandoer |
Först utgiven | 2015 |
Illustratör | Jon Klassen |
Första gången jag såg dem, trodde jag att de var änglar. Vad skulle de annars kunna vara, med sina bleka spindelvävstunna vingar och musiken som de gav ifrån sig och ljuset som strålade kring dem? Jag fick genast en känsla av att de hade väntat och iakttagit, att de visste vem jag var. De dök upp i mina drömmar den tionde natten efter det att barnet hade fötts.
Så börjar Stevens historia. Han är runt tio, elva år och har just blivit storebror igen. Men bebisen mår inte bra. Det är något som inte står rätt till förstår Steven när han tjuvlyssnar på sina föräldrars sena kvällssamtal. De dagliga sjukhusbesöken gör honom orolig och föräldrarna frånvarande. Den enda som verkar oberörd är lillasyster Nicole.
Det är en riktig getingsommar och Steven är verkligen livrädd för dem, det har han alltid varit. De getingar som svärmar runt Steves hus ser annorlunda ut. De är snarare silvriga ännu större och en särskilt stor biter Steven i handen. Hans rädsla visar sig befogad när han får en allergisk reaktion efter betet och får uppsöka sjukhus. Det var den natten han senare såg änglarna för första gången.
”Vi har kommit för barnets skull”, sa hon. ”Vi har kommit för att hjälpa till.”
”Vilka är ni?” frågade jag.
”Vi kommer när människor är rädda eller i fara. Vi kommer när det råder sorg.”
Det visar sig att änglarna kommit för att hjälpa till med bebisen. De kan rätta till felet inuti honom säger de. Till en början blir Steven förförd av varelserna, och särskilt deras ledare, hon som lovar att allt ska bli bra. Men allt efter att dagarna går och Steve fäster sig mer och mer till sina nya lillebror börjar han förstå att allt inte står rätt till med änglarna som uppsöker honom om nätterna. Dessutom ser han hur de silvriga getingarna börjat bygga ett bo under taknocken utanför bebisens barnkammarfönster.
Liksom i Roald Dahls böcker är berättelsen välskriven och ganska allvarsam. Vi kommer nära huvudpersonen Steven och hans tankar. Han är ett grubblande barn som håller mycket för sig själv. Han har tidigare haft problem med tvångshandlingar och väljer att bearbeta samt att försöka förstå mycket själv. Texten kräver en del av den unga läsaren vars målgrupp sägs vara mellan nio och tolv år. De svartvita illustrationerna är skugglika, suggestiva och aningen skrämmande och sammanfaller bra med berättelsens mörka ton.
Att det förekommer fler mystiska väsen ger Boet ännu en dimension. Vem är herr Ingen som lillasyster Nicole pratar med i telefon? Och den märkliga knivmannen som krypkör förbi i kvarteret med sin slitna skåpbil och erbjuder sig att slipa vassa föremål knivskarpa? Boet är en bok som handlar om makt och om mod. Den handlar om att besegra inre och yttre rädslor och att våga stå upp för sina känslor. Det är som sagt en bok som kräver sin läsare. Den skulle kunna vara en perfekt högläsningsbok som väcker många filosofiska frågor.
Publicerad: 2016-09-09 00:00 / Uppdaterad: 2016-09-06 19:00
Inga kommentarer ännu
Kommentera