Hej! Jag heter Katze Collmar och är ny recensent på dagensbok.com. Jag tänkte att jag skulle presentera mig på något sätt, och funderade fram och tillbaka på vad jag kunde berätta om mig själv mer än ”jag älskar böcker mer än jag älskar människor”. Ett vanligt sätt att presentera sig är att berätta vad man […][...]

Jonathan Trefoil har precis flyttat till New York och fått jobb på en reklambyrå. Tillvaron är dock varken särskilt glamourös eller tillfredsställande. Lägenheten han hyrt på Manhattan är visserligen fin, men Jonathan har anledning att misstänka att ägaren sitter i fängelse och när som helst kan komma och kräva tillbaka den. Jobbet på Comrade betalar […][...]

Jag minns hur jag som ung hårdrockare i Västerås på 80-talet avundsjukt tog del av supergitarristen Yngwie Malmsteens framfart i USA. Med höga ambitioner och stor talang var det alltså möjligt att ta sig från zero i Stockholm till hero i Los Angeles på några månader! Efter en världsturné med före detta Rainbow-sångaren Graham Bonnets […][...]

Hon syns direkt när jag kliver in genom entrén i förortens centrumbyggnad där hemma. Vi har systembolag, frisörer, klädaffärer, mataffärer och en affär med smådjurstillbehör. Men också ett lokalbibliotek som fortfarande är i kommunal drift. På parkbänken som är i inomhusdelen av vårt centrum har hon travat upp två bokhögar. Varje hög består av 4 […][...]

Finland har under de senaste åren blivit jordmån för en mängd intressanta författare som skildrar människor som speglar sig i släktingarnas fel- och övertramp. Det kan vara en moder som kastar sin skugga över de vuxna döttrarna. Eller det kan vara konstnärspappan som måste leva ut sin relation med en älskarinna mitt framför ögonen på […][...]

Viktor och hans gäng gör inbrott i Ovansjö kyrka. Där finns en värdefull madonnaskulptur som de är ute efter, men också något annat. En sten som inte liknar något annat och som verkar kalla på Viktor. En sten som ger honom krafter. Parallellt med att Viktor utforskar sin nya makt över människor omkring sig, bryts […][...]

När Bodil Malmsten dog den 5 februari var hennes cancer visserligen inte okänd för omvärlden. Hon hade själv twittrat om den vid olika tillfällen: ”Jag har cancer, radikalopererades (det heter så) nov 2013, återfall december 2014. Nu handlar det om livskvalité. Men när gör det inte det”. Och ”Fråga mig ingenting, jag berättar det jag […][...]

När Bodil Malmsten gick bort i februari i år hade hon påbörjat arbetet med den här samlingsvolymen. Några ändringar i de ursprungliga dikterna har gjorts, men hon hann själv inte avsluta genomgången. När Samlade dikter nu getts ut känns boken som en hyllning till ett av våra stora svenska författarskap, ett minnesverk vackert formgivet av […][...]

En kvinna på tåget kände igen mig, var hon mamma till flickan, var hon ljus, var hon mörk, hon log mot mig, läpparna öppnades, jag log tillbaka, höll fast hennes blick, höll kvar och såg ner i ögonen, djupt tills hon rodnade, djupare, längst in, djupast in. Pupillerna vidgades, öppnades, hon ville – jag vet […][...]

Det kom en bok, så som det brukar göra. Eller, det brukar komma många böcker till dagensbok-redaktionen. Så många att en bok som Det vita bläcket, med sitt gråa yttre, lätt skulle försvinna och hamna underst i någon låda tills den blev utrensad. Men omslaget slår ann något i mig. Det är en bild av […][...]