När Bodil Malmsten dog den 5 februari var hennes cancer visserligen inte okänd för omvärlden. Hon hade själv twittrat om den vid olika tillfällen: ”Jag har cancer, radikalopererades (det heter så) nov 2013, återfall december 2014. Nu handlar det om livskvalité. Men när gör det inte det”. Och ”Fråga mig ingenting, jag berättar det jag […][...]

När Bodil Malmsten gick bort i februari i år hade hon påbörjat arbetet med den här samlingsvolymen. Några ändringar i de ursprungliga dikterna har gjorts, men hon hann själv inte avsluta genomgången. När Samlade dikter nu getts ut känns boken som en hyllning till ett av våra stora svenska författarskap, ett minnesverk vackert formgivet av […][...]

En kvinna på tåget kände igen mig, var hon mamma till flickan, var hon ljus, var hon mörk, hon log mot mig, läpparna öppnades, jag log tillbaka, höll fast hennes blick, höll kvar och såg ner i ögonen, djupt tills hon rodnade, djupare, längst in, djupast in. Pupillerna vidgades, öppnades, hon ville – jag vet […][...]