I Framtidens arab 2 fortsätter Riad Sattouf skildra sin uppväxt. Familjen har nu flyttat från Frankrike till Syrien, den lilla byn Ter Maaleh i närheten av staden Homs, där de bor nära pappans föräldrar och farföräldrar. Riad är nu sex år gammal. Beskriver sig själv inledningsvis med meningarna ”Ljust hår som fladdrar i vinden som […][...]

Våren 2014 reser Rebecka Bohlin runt för att dokumentera berättelser från journalister och andra skribenter om hur de utsätts för hat och hot på framförallt internet, men också i bostaden, på jobbet eller i andra sammanhang där de vistas och rör sig. Det är upprörande läsning om ett försvagat samhälle där en flora av sociala […][...]

Det har blivit 70-tal i den lilla jämtländska byn där Mirjam växer upp. 70-tal, tonår och högstadietid. På en gång en känsla av möjligheter och av att livet smalnar. Nu är jag ung hela mitt liv är en fristående fortsättning på Christina Kjellssons barndomsskildring Solknepet, och det är långt mellan barndom och tonår. Barnets självklarhet […][...]

Duvhöken är större, ja. Men också mer kompakt, mer mordlysten, farligare, mer skrämmande och mycket, mycket svårare att upptäcka. Duvhöken är ingen trädgårdsfågel, den håller till i de djupa skogarna och är fågelskådarnas mörka graal. Så låter det i H som i hök när författaren jämför duvhöken med den mer beskedliga sparvhöken. Duvhöken är kort […][...]

En bok som har titeln Älskaren från huvudkontoret, det är pajigt, svulstigt och kittlande. Det är dessutom en spänningsroman om kärlek och svek. Vi möter Emma som jobbar som säljare på en klädkedja. Hon har även en kärleksaffär med sin högste chef. En hemlig romans som bultar och gör henne besatt och beroende. Emma som […][...]

Gården jag växte upp på ligger bara några hundra meter från en sjö. Jag har alltid älskat att vara i närheten av vatten, alltid älskat att bada, men också alltid haft en djup respekt för vatten. Om jag skulle välja det värsta sättet att dö på skulle det vara att drunkna. Simma kunde jag långt […][...]

Redan omslaget till Vara Frank skvallrar om att det här är något annat än det Peo Bengtsson skrivit tidigare. Jag som är vansinnigt förtjust i hans tidigare böcker som Så länge du är min syster blir både nyfiken och orolig. Somrig feelgood? Ska ingenting skava nu? Hur ska hans meningar som tenderar att bli till […][...]

Jag läste Hanne Ørstavik första gången på en skrivarkurs i början av 2000-talet. Då hette boken Tiden det tar. I fokus var kroppslig erfarenhet i förhållande till språk och familjerelationer och jag minns det som en roman som pågick mycket långsamt, både i huvudpersonen och i mig, efteråt. 2016 har Ørstavik hunnit ge ut ett […][...]

Ett förarlöst plan. Det är den bild som den holländske journalisten Joris Luyendijk tecknar av finansbranschen. Inte ondsint, inte driven av ren och stålblank girighet, men utan riktning och med oerhört hög fart och kraft. Ingen har kontroll, ingen har övergripande koll eller tänker långsiktigt. Ingen tar ansvar – ingen bryr sig, egentligen. Människorna som […][...]

Om jag måste välja en svensk barnboksförfattare som heter Lindgren i efternamn så väljer jag Barbro, som är en av mina svenska favoritförfattare. Hennes barnböcker är fantastiska, hon kan växla från uppsluppen surrealism till allvarlig vardag utan att det någonsin låter falskt (och även när hon är riktigt allvarlig så är oftast det med en […][...]