Om jag måste välja en svensk barnboksförfattare som heter Lindgren i efternamn så väljer jag Barbro, som är en av mina svenska favoritförfattare. Hennes barnböcker är fantastiska, hon kan växla från uppsluppen surrealism till allvarlig vardag utan att det någonsin låter falskt (och även när hon är riktigt allvarlig så är oftast det med en lågmält humoristisk ton).

Om fällor och flockdjur är en av hennes sorgligt få vuxenböcker. Ändå är den på något vis som en fortsättning på de självbiografiska barnböcker hon skrev på 70-talet (Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner). Det är tankar om livet, döden, naturen och åldrandet. Det är samma fundersamt filosofiska ton och samma öppna förundran över världen och livet. Hon har kanske mer i bagaget men är sig väldigt lik.

Barbro Lindgren är inte ett av boktitelns flockdjur, hon är en kompromisslös solitär och tycks alltid ha varit det. En solitär som ser världen med sin egen sorglustiga blick för små detaljer och stora sammanhang. Allt levande (utom flugor inomhus) tycks ligga henne varmt om hjärtat och även den minsta vårtbitare får vård och omsorg (när hon råkat bespruta den med flugspray).

Barbro bor i Glömminge på Öland och det här är en i hennes serie av tankeböcker därifrån. Pärmarna rymmer både stort och smått, eller kanske det stora i det lilla och vice versa. I vissa av de mycket korta kapitlen går hon hand i hand med filosofer som Montaigne och Fernando Pessoa, litterära sällskap som hos andra skulle kunna kännas högtravande men som faktiskt passar henne mycket bra.

Boken må vara liten till formatet och texterna korta, men allt Barbro skriver om blir ändå stort. Här finns den väldigt märkliga historien om korvskinnsgraven, hennes älskade hunds död, möten med grannar, insekter och minnen från barndomen.

Jag är glad att hon är en så ohyggligt produktiv barnboksförfattare, men filosofen Barbro Lindgren är inte så heller så tokig (snarare mycket klok).

Jag rekommenderar absolut en genomläsning, kanske inte i en sittning (då blir det lite mycket död till slut) men ett litet kapitel om dagen är bara nyttigt. Vår värld är oftast ruskigt ytlig och söker snabba förklaringar och glättiga lösningar på det mesta. Barbro är ett motgift.