Recension

: Nu är jag ung hela mitt liv
Nu är jag ung hela mitt liv Christina Kjellsson
2016
Kabusa
8/10

Ge mig mitt liv. Nu.

Utgiven 2016
ISBN 9789176590331
Sidor 244

Om författaren

Christina Kjellsson (född 1962) är låtskrivare, artist och författare. Hon har, förutom ett antal skivor, gett ut Rim och reson. Om att skriva vistexter (2008) och romanerna Solknepet (2013) och Nu är jag ung hela mitt liv (2016). Kjellsson växte upp i den jämtländska byn Handsjöbyn, men bor sedan början av 80-talet i Göteborg. Hon har också undervisat på Vislinjen i Kungälv och Visskolan i Västervik.

Christina Kjellsson – författarens och artistens hemsida.

Sök efter boken

Det har blivit 70-tal i den lilla jämtländska byn där Mirjam växer upp. 70-tal, tonår och högstadietid. På en gång en känsla av möjligheter och av att livet smalnar.

Nu är jag ung hela mitt liv är en fristående fortsättning på Christina Kjellssons barndomsskildring Solknepet, och det är långt mellan barndom och tonår. Barnets självklarhet har bytts mot tonårens självsvåldiga överlevnadsinstinkt. Mirjam kommer fram till en punkt där hon måste välja.

Att passa in är både lätt och svårt. Lätt för att det egentligen mest är att ställa sig i rökrutan med de coola tjejerna. Svårt för att man sällan sitter säkert. Alltid bara är ett steg ifrån att trampa snett, hamna utanför ramarna igen. När Mirjam bara inte fattar det eviga suktandet efter snubbar, efter närhet. Åtminstone inte till dem.

Man måste lära sig att dölja vem man är, och samtidigt på något sätt reda ut just det.

Kjellsson fångar det inkännande och på pricken, själva det akuta i tonåren. Det hopplösa med att tänka långsiktigt när man håller på att förblöda här och nu.

Jo, de fina betygen får ju offras för känslan av tillhörighet, men vad ska man med betyg till när framtiden är så svår att föreställa sig? Ta sig ifrån de små norrländska hålor de kommer från, menar en snorkig yrkesvalslärare från Liiiidingö. ”Här finns ju ingenting. Ni får flytta på er.” Trots, eller om det är just därför, att Mirjam inget hellre vill är det provocerande att en främmande människa ska sitta där och döma ut allt de känner till och är. Mirjam och hennes kompis stänger in honom i klassrummet. Kan han ju sitta där och sukta efter Liiiidingö.

Det är en smula komiskt – på ett varmt empatiskt och finurligt kjellssonskt sätt – och det är fullkomligt hjärtskärande. Energin hittar långt ifrån alltid en vettig riktning. Precis som i Nationalteatern-låten titeln är hämtad från finns en dubbelhet, en lek med interpunktionen: ”Nu är jag ung/ hela mitt liv/ känns som en väg utan slut.” Där finns en längtan efter att något, vad som helst, ska hända, som på en gång är själva livet och potentiellt livsfarlig.

Ella Andrén

Publicerad: 2016-04-20 00:00 / Uppdaterad: 2016-04-19 21:02

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6526

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?