Recension

: I väntan på talibanerna
I väntan på talibanerna: Afghanistan inifrån Jesper Huor
2010
Ordfront
7/10

Afghanistans många ansikten

Utgiven 2010
ISBN 9789170375033
Sidor 243

Om författaren

Fotograf: Nina Varumo

Jesper Huor (född 1975) är frilansjournalist och författare, bosatt i Stockholm och verksam på bland annat Dagens Nyheter, TT och Svenska Dagbladet. Han bokdebuterade med Sista resan till Phnom Penh 2006. 2010 kom I väntan på talibanerna – Afghanistan inifrån.

Jesper Huor – författarens hemsida.

Sök efter boken

Berg och öknar, fattigdom och religiös fanatism. Ett land bokstavligt talat ständigt drabbat av utländska interventioner från höger och vänster, från kolonialtiden, via kalla kriget och fram till kriget mot terrorismen. Mer nyanserad än så hinner sällan bilden av Afghanistan bli i vanliga nyhetsmedier.

När journalisten och författaren Jesper Huor reser i Afghanistan i boken I väntan på talibanerna framträder en mer nyanserad, mångfacetterad bild. Huors Afghanistan är knappt ens ett, utan många Afghanistan. Ett land – och kanske särskilt ett vars gränser ritats upp av utomstående kolonialherrar – är så mycket, så många motsägelsefulla intressen.

Hour skriver lättillgängligt om dessa Afghanistans många ansikten. Han möter undergroundpoeter och opiumbönder, drakflygare och museitjänstemän, svenska Isaf-soldater och gamla brittiska kolonialtjänstemän, välutbildade unga kvinnor och de burkaklädda som helst inte ens ska finnas i främlingars ögon. Mest av allt vill han också få sitta ned med de gäckande talibanerna, bergens islamistiska gerillakrigare.

I väntan på talibanerna är en uppriktig, inte alltid helt smickrande skildring av en utrikeskorrespondents vardag, bestående av adrenalinkickar, evighetslång väntan och frustration, av hämmande riskbedömningar, av nödvändiga lögner och inställsamhet. Hour utger sig ofta för att sympatisera med den sida han just pratar med. Det är riskfyllt, effektivt, moraliskt tveksamt och förmodligen en del av det journalistiska spel som vi läsare sällan får ta del av.

Mest funderar Huor förstås på hur det ska gå för Afghanistan och afghanerna. Den internationella närvaron tycks inte direkt lösa några problem. Rigida militärbaser och diplomathotell som dryper av lyx och inte ens släpper in afghaner sticker människor i ögonen. Bombningarna av civila skapar nya, hängivna, hämndgiriga talibankrigare och olika klaner i fejd med varandra kan eskalera konflikterna genom att alliera sig antingen med västerlänningarna eller talibanerna.

”För att få ett slut på kriget behövs en politisk lösning”, menar Huor, ”och den är lika avlägsen som någonsin tidigare.” Det största hindret är vare sig talibanerna eller Isaf-styrkornas dalande popularitet, ”utan regeringens korruption, maktlöshet och oduglighet”.

Jag tänker att det i Väst har funnits en övertro på hur mycket man kan förändra ett krigshärjat klansamhälle utifrån. Till sist måste ändå afghanerna reda ut sina konflikter på egen hand. Talibanerna lär i sinom tid återvända till Kabul, inte med vapenmakt utan som ministrar i en koalitionsregering. Det är svårt att se en annan utväg på längre sikt. De är också afghaner.

”Det framtida Afghanistan blir nog inte ett land som delar våra värderingar eller agerar enligt våra strategiska intressen”, tror Huor, men hoppas ändå att det kan bli ett land med plats för alla de olika människor han mött på sina resor där. Det är ganska svårt att föreställa sig – men minst lika svårt att föreställa sig något annat.

Ella Andrén

Publicerad: 2015-10-24 00:00 / Uppdaterad: 2015-10-21 20:38

Kategori: Recension | Recension: #6311

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?