Recension

: Kants kritiska filosofi
Kants kritiska filosofi: Doktrinen om förmågorna Gilles Deleuze
2015
Glänta produktion
5/10

I överkant avancerad kunskapsteori

Utgiven 2015
ISBN 9789186133603
Sidor 138
Orginaltitel La philosophie critique de Kant: Doctrine des facultés
Översättare Carl Montan
Först utgiven 1977
Medförfattare Carl Montan

Om författaren

Gilles Deleuze (1925-1995) var en produktiv fransk filosof som mestadels arbetade med sina egna teorier rörande värdeteori, metafysik och epistemologi. Hans mest kända verk är den metafysiska avhandlingen Skillnad och upprepning (1968) och det tudelade verket Kapitalism och shizofreni, författad tillsammans med Félix Guattari, som består av delarna Anti-Oidipus (1972) och Tusen platåer (1980).

Sök efter boken

Ända sedan skoltiden har jag blivit matad med föreställningen att Immanuel Kant är i stort sett obegriplig. En uppfattning som återfanns även på universitetet. Kanske det till och med var så att Kant själv hade problem med att förstå sina teorier. Den ingången har fört med sig en utmaning som ju inte kan ligga oantagen. Jag kan inte låta bli att läsa det om Kant som råkar komma i min väg. Bara därför att. Men jag ska säga er, efter att ha läst igenom Gilles Deleuzes analys av Kants kritiska filosofi funderar jag starkt på att ge upp. En metafysiker som bryter ned en annan metafysikers teorier om kunskapens natur. Resonemanget blir så omfattande att det försvinner vida bortom min fattningshorisont.

Översättaren Carl Montan skriver i sitt förord:

Som introduktion till Kants tänkande är Kants kritiska filosofi säregen. Verket förutsätter en viss, kanske till och med ganska stor förståelse av Kants tre Kritiker.

Där är jag helt enig. Detta är en högst tveksam hjälp i jakten på grundförståelse av Kant. Boken lämpar sig främst för dedikerade kantianer och läsare med ett stort intresse för metafysik. Behållningen för en mindre insatt läsare blir här först och främst språket. Det är ändå ganska kul att läsa de här formuleringarna som strävar efter språklig och definitionsmässig exakthet. Även om jag läst i ett annat sammanhang, minns inte vilket, att ambitionen att uppnå begreppsmässig exakthet ofta får motsatt effekt. Det blir så exakt att det blir obegripligt helt enkelt.

Denna monografi avhandlar alltså Kants tre Kritiker. Kritik av det rena förnuftet (1781), Kritik av det praktiska förnuftet (1788) och Kritik av omdömeskraften (1790). Deleuze reder ut förhållandet mellan förmågorna i de olika Kritikerna. Montan förtydligar hur vi ska närma oss förmågorna via Deleuze:

Förmåga bör här förstås som en kapacitet hos sinnet att ge upphov till bestämda verkningar. Närmare bestämt står förmågorna för färdigheterna att: (i) genom begärsförmågan ge upphov till handlingar, händelser eller föremål i världen, (ii) genom förmågan att känna frammana känslor inom subjektet, (iii) genom kunskapsförmågan skapa föreställningar i allehanda utformningar.

Var och en av Kritikerna får ett kapitel, men efter sitt förord börjar Deleuze först med en introduktion av den trancendentala metoden. Det är här vi kommer i kontakt med kunskapsbegreppen a priori (förnuftskunskap) och a posteriori (empiri). Den transcendentala metoden beskriver hur kunskap om objekt a priori är möjlig. Det är också här vi möter das Ding an sich, noumenon, tinget som existerar oberoende av vår tolkning av den, till skillnad från fenomenen som är en upplevelse av ett ting. När man så har läst introduktionen är det bara att ge sig i kast med de tre tunga kapitlen om förhållandet mellan förmågorna i de tre Kritikerna. Jag kan bara önska lycka till.

Deleuze avslutar med ett litet kapitel om förnuftets ändamål, och hela boken avslutas med översättarens anmärkningar. Här berättar Carl Montan om svårigheterna med att översätta ett verk till svenska som författaren har skrivit baserat på tyska verk översatta till franska. I fransk översättning har Kants verk i viss mån förändrats. Detta får den märkliga konsekvensen att Montan varit tvungen att anpassa sin svenska översättning till den franska översättningen av de tyska originalverken. Detta för att Deleuzes poänger skall bli begripliga.

Det är inte så ofta jag bryr mig om att läsa klart böcker som jag upptäcker att jag inte begriper. I det här fallet gjorde jag det eftersom den ändå är ganska kort. Nu i efterhand kan jag faktiskt också se att den gjort mig nytta. Inte genom Deleuze själv skall sägas, men genom Montans förord och Google, som jag hela tiden satt parallellt med under läsningen. Min grundförståelse av Kant har faktiskt därmed ökat. Fast inte på det sätt jag förväntade mig.

Kari Kapla

Publicerad: 2015-10-05 00:00 / Uppdaterad: 2015-10-04 17:35

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6285

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?