Michael Cunningham är en framgångsrik amerikansk författare, som jag inte har läst något av tidigare. Men jag har sett filmen The Hours från 2002, åtminstone två gånger, vilken är baserad på en av hans romaner. Michael Cunninghams senaste roman, Snödrottningen, är inte lika komplex, som romanen The Hours (Timmarna) måste vara. Men jag gillar tanken […][...]

Vem är ”du” som kommer att rädda berättarrösten i Jeny Rengmans nya poesisamling? Ett barn. Eller två barn. Ett tvillingpar – Samantha och Samuel – som är efterlängtat och älskat. Eller saknat. Eller så är de del av en väl uttänkt plan, alternativt för mycket för deras mor att klara av. De olika texterna berättas […][...]

I framtiden kommer en kunna studera samhällsklimatet genom att läsa serier från olika tider. Det fjärde albumet om Zelda Steyner är fullt av nedslag från den samtida politiska och kulturella debatten. Här avhandlas till exempel näthat och tv-serien Game Of Thrones, ur ett feministiskt och maktkritiskt perspektiv. Och så klart med massa humoristiska punchlines som […][...]

Natten den 20 oktober 1989 mördar Smokey Nelson en familj på ett motell i en förort till Atlanta. Den natten mister fyra personer sina liv bokstavligen men den här boken handlar inte om dem, utan om några av dem, vars liv förändrades radikalt av händelsen. Det de har gemensamt är att morden spelat en avgörande […][...]

De bästa böckerna är sådana en vill stiga in i och stanna kvar i länge. Som att stiga in i någon annans värld. Rulla ner persiennerna och läsa. Ja, för det här är en sådan bok och den vill läsas i mörker. Huvudpersonen Kristina berättar sin historia i dagboksform med datum och platsangivelser som består […][...]

”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always.” Ett fint, tänkvärt citat av Ian Maclaren, det dyker ofta upp i min facebookfeed. Och här dyker det upp som inledande citat. Niklas Källner är känd för många svenskar som reporter i omåttligt populära Skavlan. Där har han gjort kortare intervjuer […][...]

Så sent som i april i år utkom Marguerite Duras mörkt myllrande roman Vicekonsuln på Lind & Co. Nu, en kort tid senare, ger Ellerströms ut både Atlantmannen och Horan på den normandiska kusten – två tunna volymer att bära med sig överallt och återkomma till gång efter annan. Horan på den normandiska kusten är […][...]

För ett tag sen gjorde vi en temasida här på dagensbok.com om de genrer som brukar betecknas som autofiktiva, Att skriva liv. Självbiografiska romaner, självbiografier, biografier, fiktiva biografier och allt vad det är – ofta med luddiga gränser sinsemellan. Anne B Ragdes nya, Jag har ett täcke i tusen färger, får väl räknas till denna […][...]

Om jag inte redan hade vetat att Teju Cole är Tranströmer-fan vill jag gärna tro att jag hade gissat det redan innan kapitel 19, där den namnlöse berättaren citerar Tranströmer rakt av för att försöka förstå sin plats som hemvändare till sin gamla hemstad Lagos. Det är något i språket, något i blicken, som lugnt […][...]

Plötsligt hör hon ett prassel intill porten. – Kom igen då, hör hon Florent väsa. Sedan ser hon båda sina äldre bröder kasta sig upp på sina cyklar och försvinna iväg. Arment har en boll på pakethållaren. – Vänta på mig! tjuter Kosse och försöker springa efter, men de är för snabba. En scen jag […][...]