Västgöta universitet. Den tyska professorn Dorothea Schiller ska utses till hedersdoktor, något som upprör både personal och medier. Professor Schiller är kontroversiell och försvarar det kommunistiska systemet. I samband med planeringen av promotionshögtiden får rektor Tommy Wessman anonyma dödshot skrivna i tusch där det står att han ska dö just under festligheterna.

Polisen tar hoten på allvar och promoveringen bevakas. Dock tvistas saker och ting till. Rektor Wessman klarar livhanken men ett annat oväntat mord sker istället. Ett mord där en östtysk Trabantbil är inblandad. Spåren leder tillbaka till forna Östtyskland och hemliga agenter. Med oss i jakten på mördaren har vi litteraturforskaren Helena Waller som hamnar mitt i historien och dessutom har fått extranycklarna till den mördades lägenhet. Hon börjar nysta i vad som kan ha hänt och spåren leder inte oväntat åt det tyska hållet.

Kvinnan framför muren är en bok jag inte vill avslöja för mycket handling om. Jag vill uppmuntra er att ta den med er ut på semestern. Boken är som gjuten i hängmattan, på stranden eller i favoritfåtöljen.

Kristina Appelqvist skriver puttriga pusseldeckare som leder tankarna till Maria Lang och Agatha Christie. Det är känslostormar och brunst under en tillsynes städad yta. Människorna i historien får ta plats och tid. Det känns genuint och angeläget. Jag tror på det jag läser, karaktärerna känns mänskliga och som läsare bjuds jag in att få ta del av deras känsloliv och förehavanden. Det är inget extravagant utan här möter vi människor som tampas med saker som kreti och pleti gör. Det gör historien lätt att ta till sig och jag snärjs in i gåtan från första början. Det känns fint att historien har småstaden Skövde som fond även om den tar sig ut i Tyskland. Jag diggar att saker och ting inte behöver ta all världens plats utan faktiskt kan få ha en rätt begränsad ram.

Med detta menar jag inte att Flickan framför muren är en trygg och tillrättalagd berättelse. Här händer grejer, här skakas det om. Räkna med att karaktärerna förvånar och kliver fram. De är som vi är mest. Småtrista typer där en del av dem bär på tunga hemligheter, och ibland brister det.