Val är verkligen på tapeten just nu. Snart avslutar vi det så kallade Supervalåret med val till EU-parlament, riksdag, landsting och kommuner. Och när vi går in i det nya året så går vi också in i en ny valrörelse inför det extra valet till riksdagen i mars. För den som gillar att analysera valaffischer är det alltså goda tider.

Den här boken bygger på ett rikt material av valaffischer från perioden 1911-2010. Det är en intressant tidsspegel där man ser hur samhälleliga förändringar avspeglas i affischernas budskap. Men man ser också tydligt vad som är kärnan i de olika ideologierna och vilka budskap som återkommer tid efter annan. Olika tider har olika estetik, i början är affischerna tecknade i starka färger med en väldigt hård framtoning. Budskapet om medborgarens plikt att rösta är väldigt framträdande. I senare tid blir estetiken allt mer reklamlik och partiledarna får en mer framträdande roll. Däremellan finns en kort tid av tillförsikt, framtidstro och budskap om vad partierna faktiskt vill åstadkomma.

I kapitlet ”Blommor, färger och logotyper” lär jag mig att det är speciellt för Sverige att de flesta partier väljer att ha en blomma som symbol. Partisymbolerna ingår i en internationell logotypetrend som startade på 1970-talet, men att det just blev blommor för våra partier är alltså speciellt för Sverige. Socialdemokraterna och Centern var först ut med ros, respektive fyrklöver.

Det finns många saker att dröja sig kvar vid och fundera över i den här boken. Om konfrontativa metoder mellan olika partier, om synen på kvinnor och män, om den historiska utvecklingen i Sverige under 100 år. För den politiskt och historiskt intresserade finns alltså mycket att hämta här. Med det sagt så tycker jag att boken har två tydliga problem.

Det första problemet är bilderna. Med det rika bildmaterial som finns i boken så är det lite trist att man inte lagt ned mer tid på layouten. Varför är framsidan till exempel så fasligt trist? Det framgår i förordet att man inte avser att göra någon egentlig bildanalys utan det är framförallt budskapet man är intresserad av. Det är en avgränsning jag som läsare får acceptera men som bildintresserad saknar jag den dimensionen.

Det andra problemet är att jag inte riktigt får grepp om vad det är för slags bok. Är det vetenskap, populärvetenskap eller blädderbok. Nu är det lite av varje och ingenting. När den blir vetenskaplig i sin framtoning blir den för glättig och när den försöker vara en trevlig bildblädderbok så blir den för träig. Jag tror att den här boken hade tjänat på att man tydligare valt väg.