Recension

: Emilys porträtt
Emilys porträtt Margareta Lindholm
2014
Kabusa
8/10

Shakespeares syster anställs av systrarna Brontë

Utgiven 2014
ISBN 9789173553667
Sidor 186

Om författaren


Foto: Maria Steén

Margareta Lindholm är född 1960 och bor i Bullaren i Bohuslän. Hon har tidigare gett ut både facklitteratur och skönlitteratur. Facklitteratur: Elin Wägner och Alva Myrdal (1992), En annan stad (2002, med Arne Nilsson), Dubbelliv (2003), Kärlek: situationer (2005). Skönlitteratur: Assar (1997), Skjulet (1999), Etel och människorna (2001), Mandarins resa (2002), Vi är bara besökare här (2006), Jag går över det frusna gräset (2009).

Sök efter boken

Systrarna Brontë bor på en hed i England med övriga familjen som består av två män, två hundar och två hushållerskor. En av dessa är Erin som är en sorts arbetarklassversion av Virginia Woolfs Judith Shakespeare – den fiktiva systern till William som på grund av sitt kön inte skulle kunnat nå hälften av sin brors framgångar oavsett talang. Erin konstaterar själv att hon är en bättre konstnär än Brontësyskonens enda manliga medlem: alkoholisten och slösaren Branwell Brontë. Ändå är det han som är en ”förnäm” människa och kan ägna tid åt att teckna och måla om han vill. Hon känner visserligen en stolthet över sin muskelkraft och sin kapacitet som hushållerska, men hon kommer från fattigdom och hon bär fattigdomen som ett stort svart hål genom livet då det fortsätter att ge henne sorger.

Margareta Lindholms bok är en bok att ta fram när en är på Downtown Abbey-humöret och vill njuta av det estetiska i Charlottes promenader till postkontoret och beskrivningar av Emilys Beethoven-tolkningar. Men ännu mer är det en bok att ta fram när en vill krossa klassamhället och patriarkatet. Brontë-systrarna drar visserligen in pengar på sina böcker men måste hålla sina författarskap hemliga. Erin har visserligen sett världen på riktigt och inte bara i böcker som systrarna men det är framför allt världens skuggsida hon sett. Barn som tvingas jobba i dödligt farliga gruvor, textilarbetare som går runt med ständiga sår i händerna och får avdrag för minsta lika knut i det tyg de väver.

Det ÄR kvinnorna som är de smarta, coola, starka (mentalt visserligen men också i ren muskelkraft) i den här boken. Till exempel tvätterskorna som är långt nere i hierarkins pyramid men som skrattar åt dem på toppen. Erin dras till dem på samma sätt som hon dras till Emily som lockar fram hennes kreativitet och hennes konstnärskap. Ändå är de förfördelade och mästras av de medelmåttiga männen omkring dem.

Det är en bok som skildrar konstnärskap och enorma klassklyftor på ett vardagligt sätt som känns levande från första sidan. Författaren Emily Brontë vill locka fram all hjärtesorg ur Erin för att ha något att skriva om, Erin själv kastas mellan att vilja måla av Emily en gång om året som ett konstnärligt projekt och att ta hand om henne tills Emily blir så gammal att hon inte kan ta hand om sig själv. Alla som någon gång velat något mer med sitt liv än att bara överleva bör läsa denna.

Marcus Stenberg

Publicerad: 2014-11-17 00:00 / Uppdaterad: 2014-11-18 12:21

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5918

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?