Sommaren utan regn är en titel som låter både drömskt och hotfull på samma gång. Mina tankar går direkt till Marguerite Duras och hennes De små hästarna i Tarquinia, där romanpersonerna går omkring i hettan i en italiensk semesterort och hoppas på ett regn som aldrig kommer. Sommaren utan regn, som Marie skrev om tidigare i veckan, utspelar sig under liknande förutsättningar. Platsen är dock ett värmeböljande London och huvudpersonen är en irländska i exil. Enligt Marie bjuder Maggie O’Farrell på fantastisk karaktärsskildring och dialog, och allt som ligger under ytan och skaver och pyr gör boken oupphörligt spännande trots det lugna tempot.

Marcus har läst Ann Lagerhammars Tusen tranor och om den skriver han såhär:

Lagerhammars skildring av Evas sorger och Amos flykt är oerhört bra. Jag får en tjock klump i halsen av obehag, jag vill ringa Eva och be henne berätta för sin dotter om vad som händer henne, jag vill veta vad som händer med Amos, jag vill göra något mer än att bara välja fair trade-tomater i min mataffär, jag vill likt Eva köpa mig fri från den position jag satts i, men först av allt vill jag bara gråta ut på en soffa i en övernattningslägenhet.

Kari har läst Stephen Hawkings självbiografi Min historia. En man som är värd all respekt och beundran, men som nog är bättre på vetenskapliga rapporter än litteratur, tycker Kari.

Imorgon skriver Cecilia om Jan Hedhs Gofika, med väl tilltagna recept för den som vill baka från grunden.

Josefine recenserar Tills kärleken skiljer oss av Anna Lönnqvist. En ganska förutsägbar men trevlig roman; perfekt för hängmattan. Läs mer om den senare i veckan.

På lördag handlar det om ungdomsböcker. Ella skriver bland annat om Katarina von Bredows nya, Hon & han, fristående fortsättning på Du & jag och andra delen i en planerad trilogi om livet på mellanstadiet, där perspektivet skiftar från bok till bok. Den här gången är det Alicia som är huvudpersonen. Hon vill så förtvivlat gärna vara en självklar del av skolans coola, och inser ju att en äldre pojkvän vore ett rätt idiotsäkert sätt att höja sin status på. När en ursnygg 17-åring tar kontakt med henne på Facebook verkar det nästan för bra för att vara sant – och det är det kanske också ..? Ella menar att von Bredow skriver lika hjärtskärande nyansrikt som vanligt, i en bokserie som är läsvärd för såväl mellanstadieläsare som betydligt äldre.

Och på söndag kommer det att handla om poesidebatt. Håkan har läst Poesi. En debattbok (Ellips förlag), en korrespondensbok om den finlandssvenska poesin — som öppnar för vidare initiativ även i Sverige. Vad har hänt med poesins egenart, värde och funktion som konstnärligt uttryck? Och hur ser det ut för de finlandssvenska poeterna idag, nu två år efter förlagsfusionen mellan Schildts och Söderström?