Recension

: Orange is the new black
Orange is the new black: Mitt år i ett kvinnofängelse Piper Kerman
2014
Norstedts
8/10

Från utsidan till insidan och tillbaks igen

Utgiven 2014
ISBN 9789113058290
Sidor 346
Översättare Jan Hultman och Annika H Löfvendahl

Om författaren

Piper Kerman har skrivit självbiografin Orange Is the New Black: My Year in a Women’s Prison som även blivit TV-serie på Netflix. Hon arbetar idag som kommunikationskonsult och är en flitigt anlitad föreläsare för alltifrån juridik- och kriminologistuderande till försvarsadvokater och volontärer. Hon arbetar aktivt för att förbättra förhållandena i USA:s kvinnofängelser och sitter bland annat i styrelsen för Women’s Prison Association.

Gästinformation

Julia Balke är fjorton år och går i åttan på Rålambshovsskolan i Stockholm. Hon tycker om att läsa biografier, spänningsromaner och lite science fiction. Dessutom gillar hon att skriva korta berättelser och noveller. Vecka 15 och 16 2014 gör Julia sin prao på bland annat dagensbok.com

Sök efter boken

Piper Kerman berättar sakligt utan bitterhet eller sentimentalitet i sin självbiografi hur hon levde i ett kvinnofängelse i över ett år, med allt vad det innebär. Med ett bra men enkelt språk beskriver hon sanningen. Boken släpptes 2010, fem år efter att hon kom ut ur fängelset.

Piper har funnit sin man i livet och bor i New York. Hon tänker knappt längre på den tiden för tio år sedan när hon hjälpte sin dåvarande flickvän att smuggla drogpengar till Europa. När en polis ringer på dörren arresteras hon och döms till femton månader i kvinnofängelset Danbury. Piper börjar som ung tjej och söker sin plats i livet. Hon tar examen från Smith, ett universitet för flickor. Då hon inte tänkt ut något att göra söker hon äventyr. Nora Jansen, en droghandlare som Piper blir ihop med, ber henne följa med på en drogresa. Hon svär att det bara är som sällskap. Trots detta ber hon Piper om en tjänst, att frakta en väska med drogpengar, och när Piper blir arresterad ett helt decennium senare är hon säker på att Nora tjallat.

Piper växer som person i fängelset. Hon lär sig att ge är mer givande än att ta. Hon balanserar sig fram på en svår balansgång mellan att överleva i fängelset men inte trivas så mycket att hon blir avskärmad från omvärlden, utsidan. Hon får stöd från familj och vänner. Vänner i New York skapar en blogg om Piper och de börjar klä sig i orangea färger. Det är en symbol för att släppa Piper eftersom hon också bär en orange uniform och det är därför titeln heter så som den heter.

Boken skildrar det förakt många i fängelsevärlden känner för fångarna. Man får veta hur hemskt de blir behandlade, särskilt kvinnorna. Det är absolut inte en feministisk plats att vara på då männen tror de kan göra vad de vill. Och det stämmer. Vaktens ord mot fångens, vem vinner?

I slutet av boken då Piper lärt sig ödmjukhet och fått visdom säger hon till sig själv: ”Det kan alltid bli värre.” Hon lär sig uppskatta det hon har. Trots att det har varit förfärligt och hon blivit dåligt behandlad med sexistiska kommentarer kommer hon ut på andra sidan av detta som en bättre människa.

Julia Balke

Publicerad: 2014-04-12 00:00 / Uppdaterad: 2014-04-12 11:05

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5630

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?