En måndag i maj 1980 försvinner Óscar Drai spårlöst från sin internatskola i sju dygn. Rymlingen, en femtonårig kille, får uppleva det mest spännande äventyret i sitt liv. Det visar sig vara ett gammalt mysterium som Barcelona gömt i sina mörkaste vrår under långt tid. Äventyret börjar redan hösten innan, då Óscar bestämmer sig för att ta en kvällspromenad. Promenaden slutar med att han smyger in i det han tror är ett övergivet hus och stjäl ett gammalt fickur av misstag. I försök att lämna tillbaka den lär han känna Marina och hennes far, klockans ägare. Men det är bara början. Det som följer är vad som kommer vända upp-och-ner på Óscars värld och allt han trott var verklighet. Han inser att gränsen mellan verklighet och det man kallar för myter är betydligt mindre än han trott och att varje legend har en mörk hemlighet som grund.

Marina är en spännande blandning av detektiv- äventyrs- och kärleksroman. Allt blandat till en oförglömlig historia om ensamhet och kärlek, men även hemska och fasansfulla hemligheter om vad människan är beredd att göra och offra för att övervinna det enda vi kämpar emot och fruktar; döden.

Full av undertexter och metaforer, skrivet i ett lättläst format och fördjupad i gamla historier, är boken invecklad på ett enkelt sätt. Den lyckas knyta ihop många liv genom vad man kan kalla för Den svarta fjärilens hemlighet. Även om den utspelar sig under 1980-talet så känns det som om man stiger in i en epok där legender är sanna och allting är gammalmodigt. Det känns som om de gamla berättelserna om vålnader och underjordiska mysterier utspelar sig på 1800-talet, eller är minst lika gamla som Barcelona själv. En lysande och skickligt skriven bok, enligt mig. Man får en bild av hur Barcelona såg ut, även fast man aldrig varit där.

Spänningen börjar när Marina visar Óscar det som är början till hela mysteriet; en svartklädd kvinna i en närliggande kyrkogård som alltid lämnar en röd ros vid en namnlös grav den sista söndagen av varje månad. Hon stannar en stund, sedan försvinner hon. Hon beger sig i vad författaren beskriver som ”stadens underjordiska labyrint”, det vill säga den invecklade hemligheten. De två tonåringarna följer efter henne och lyckas hamna i mitten av händelserna som pågått många decennier och förstört många liv.

Enligt mig är budskapet i Marina att sanningen alltid kommer fram, hur länge det än dröjer. Sanningen övervinner allt.