Recension

: Dåm som har snippa får bestema
Dåm som har snippa får bestema Katrin Sundberg
2013
Forum
4/10

Sörjigt om barns lappar

Utgiven 2013
ISBN 9789137139548
Sidor 112
Språk Svenska

Om författaren

Katrin Sundberg är manusförfattare, skådespelare och regissör. Mest känd är hon nog som Häxan Surtant i tv-serien med samma namn.

Sök efter boken

Jag var sju år och min syster var fem. Vi tyckte att vår mamma särbehandlade vår lillebror. Vi bestämde oss för att agera. Smidde planer på rummet och skred sedan till verket. Beväpnade med papperslappar och bläckpenna författade vi arga lappar som vi sedan vek ihop och planterade ut överallt i det rosa radhuset. Varenda lapp hade samma knivskarpa budskap: ”Barbro behandlar Lillis som ett gullebarn”. Mamma Barbro hittade lappar i många år efteråt. I skåp och skålar vilade dessa arga ord. Lillebror Lillis är idag vuxen, journalist och tvåbarnsfar och jag plus systeryster har gått vidare. Vi är inte längre upprörda. Vi insåg att småsyskon kan behöva extra stöd.

Upphittade lappar har länge figurerat på nätet och även i tryckt form. David Batra har publicerat ett gäng böcker som bygger på arga lappar. Mark Levengood har gett ut ett par böcker med barncitat. Bland annat. Nu kommer Dåm som har snippa får bestema som är en bok späckad av lappar författade av barn. Arga, ledsna, besvikna barn som talar ur hjärtat i stunden. Katrin Sundberg, även känd som Häxan Surtant, har samlat in lapparna. Lapparna varvas med små essäer, skrivna av Sundberg. Där bjuder hon personligt på sina egna barndomsminnen och styr in texten på bokens lappar. Från början klargörs det tydligt att denna bok handlar om mod. Det handlar om raka budskap och att våga stå för det en tycker. Essäerna gör dessutom att allting ramas in av varma igenkännande små berättelser. Det är viktigt att vara tydlig när det gäller en bok som bygger på unga barns uppriktighet.

Gode gud jör så att jag blir en påjke. jag vill inte vara en flika. / Åsa 6 år

Men jag blir mätt. Ganska fort. Lapparna äger absolut viktighet, men staplade så här tar de ut varandra. Dessutom upptäcker jag hur ointresserad jag är av de insprängda essäerna, som liksom ska fördjupa, men istället får mig att tröttna. Jag funderar en del på målgruppen? Vem är bokens läsare? Visst kan det bli en gåbortspresent som hamnar på ett coffee table, något som en gäst bläddrar i när värden är på toaletten. Men annars ser jag faktiskt ingen användning för boken. Vilket är synd. Jag fastnade så på den härliga titeln.

Anna Liv Lidström

Publicerad: 2013-10-22 00:00 / Uppdaterad: 2013-10-22 09:09

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5431

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?