Jag var sju år och min syster var fem. Vi tyckte att vår mamma särbehandlade vår lillebror. Vi bestämde oss för att agera. Smidde planer på rummet och skred sedan till verket. Beväpnade med papperslappar och bläckpenna författade vi arga lappar som vi sedan vek ihop och planterade ut överallt i det rosa radhuset. Varenda lapp hade samma knivskarpa budskap: ”Barbro behandlar Lillis som ett gullebarn”. Mamma Barbro hittade lappar i många år efteråt. I skåp och skålar vilade dessa arga ord. Lillebror Lillis är idag vuxen, journalist och tvåbarnsfar och jag plus systeryster har gått vidare. Vi är inte längre upprörda. Vi insåg att småsyskon kan behöva extra stöd.

Upphittade lappar har länge figurerat på nätet och även i tryckt form. David Batra har publicerat ett gäng böcker som bygger på arga lappar. Mark Levengood har gett ut ett par böcker med barncitat. Bland annat. Nu kommer Dåm som har snippa får bestema som är en bok späckad av lappar författade av barn. Arga, ledsna, besvikna barn som talar ur hjärtat i stunden. Katrin Sundberg, även känd som Häxan Surtant, har samlat in lapparna. Lapparna varvas med små essäer, skrivna av Sundberg. Där bjuder hon personligt på sina egna barndomsminnen och styr in texten på bokens lappar. Från början klargörs det tydligt att denna bok handlar om mod. Det handlar om raka budskap och att våga stå för det en tycker. Essäerna gör dessutom att allting ramas in av varma igenkännande små berättelser. Det är viktigt att vara tydlig när det gäller en bok som bygger på unga barns uppriktighet.

Gode gud jör så att jag blir en påjke. jag vill inte vara en flika. / Åsa 6 år

Men jag blir mätt. Ganska fort. Lapparna äger absolut viktighet, men staplade så här tar de ut varandra. Dessutom upptäcker jag hur ointresserad jag är av de insprängda essäerna, som liksom ska fördjupa, men istället får mig att tröttna. Jag funderar en del på målgruppen? Vem är bokens läsare? Visst kan det bli en gåbortspresent som hamnar på ett coffee table, något som en gäst bläddrar i när värden är på toaletten. Men annars ser jag faktiskt ingen användning för boken. Vilket är synd. Jag fastnade så på den härliga titeln.