Är du intresserad av ekonomisk psykologi, men saknar tid att fördjupa dig i forskning, teorier och böcker av intressanta forskare och författare såsom Daniel Kahneman, Richard Thaler och Nassim Taleb? Då kan du glädjas åt att Alf Riple gjort grovjobbet åt dig. Med sin bok Lögn, förbannad lögn och prognoser presenterar han för läsaren den mest relevanta forskningen i ämnet utifrån perspektivet av behavioural finance. Tillsammans med illustrativa exempel och egna erfarenheter syr han snyggt ihop säcken till en lättillgänglig och informativ bok som riktar sig till alla som har funderingar kring galenskaperna i den finansiella världen.

Behavioural finance översatt till svenska blir ungefär beteendebaserad finansiell ekonomi. Ämnet är sprunget ur den moderna forskningen inom ekonomisk psykologi, och visar att människan har väldigt svårt att frigöra sig från de impulser som styr tankebanor och handlingsmönster, alldeles oavsett dennes plats i den finansiella hierarkin och påstådd expertis.

Med kunskaper om behavioural finance får investeraren den insikt som behövs för att förbereda och försvara sig. Man har fortfarande ingen garanti för att slå marknaden men man får i alla fall mycket goda chanser att vinna över sig själv. Man kan se till att besluten blir så rationella som möjligt och att risken för katastrofala förluster blir så liten som möjligt.
Just därför framstår det som konstigt att de finansiella utbildningarna i stort sätt ignorerar behavioral finance och behåller fokus på den traditionella finansteorin från 1960- och 1970-talet.

Jag kan inte annat än hålla med Riple om att det är märkligt att det inte är ett obligatorisk ämne på våra handelshögskolor. Om man tittar i backspegeln så borde det ligga i allas intresse att försöka åstadkomma någonting som i alla fall liknar balans på finansmarknaden.F. A. Hayeks fria marknad med perfekt balanserad prissättning kan inte komma till stånd då aktörerna är allt annat än oberoende av varandra. Även om viljan finns kan människan inte undgå att påverkas av information i form av analyser och prognoser. Massans visdom blir till massans dårskap, och harmonin uteblir.

Hur kan man försvara att lära ut någonting som inte stämmer, och tycks bidra snarare än motverka finansiella kriser? Och hur kan man prioritera detta före något så allmänt nyttigt som att lära ut att skydda sig mot förutsägbara mentala misstag? Hur kan vi överhuvudtaget acceptera att de som tar hand om våra pengar inte har en aning om vilka de förutsägbara misstagen är?

En viktig allmänmänsklig kunskap Riple delar ut i sin bok, är att blotta tanken på pengar gör någonting med oss som människor. Det räcker att kasta en blick på en bild av sedlar för att vi skall handla på ett mindre hjälpsamt sätt gentemot våra medmänniskor. Någonting händer i hjärnan. Tankarna går då osökt till de summor som hanteras dagligen på finansmarknaden. Jag tänker att människan kanske inte har kapacitet till att framleva sina dagar i ett sådant sammanhang utan att det händer en del galenskaper.

Jag känner igen en del text och exempel från annan läsning i ämnet, men eftersom det handlar om saker som väl tål att upprepas så stör det inte. Riple har gjort en bra bok och det är bra flyt i texten. Som läsare får du mycket insikt för en liten ansträngning. När jag påbörjat min läsning fortsätter jag av bara farten. Det är nästan så att man kan kalla det för en bladvändare, om det går att använda det begreppet på en bok om finansmarknaden.